onsdag 27 november 2013

Vi lyckades

Hos oss är bilar väldigt sekundärt, den ska funka och vara hyfsat säker, men det där med nya årsmodeller och fräcka detaljer å lull lull det går fetbort i vår värld.
Vi lägger hellre pengarna på varandra och roliga upplevelser än på en bil som är en förlustaffär så fort man rullar ut från handlaren och ut på vägen.
Under årens lopp har vi haft ett antal bilar som har fått gått tills den i princip stannar, vi har alltså resonerat som så att vi kör den helt slut innan det är dags att byta.
Och bytt har vi inte gjort så förfärligt ofta då vi kört mest tysk kvalitet i form av mercedes och audi, förutom nu den sista perioden sen vi avyttrade gamle ådi och då vår andrabil blev förstaåk - den lilla fransosen tuttan.
Och nu minsann har vi verkligen lyckats med föresatsen att köra slut på peugeoten, eller vad sägs
  • centrallåset packade ihop
  • blinkerserna funkade bara manuellt
  • radio och cd funkade.....ibland
  • bakrutetorkarn´ - stendöd
  • värmen obefintlig
  • och som för att toppa - den började hacka och låta konstigt och väldigt ljudligt, så pass att folk vänder sig om när jag kom körande.

Ja, så vi var liksom tvungna, börjar bli lite kyligt att åka utan värme.

Å nu har vi blivit med SAAB.

(Och jag som aldrig skulle köra det märket sa jag en gång i tiden, men det visade sig att det är aldrig försent att ändra sig.)

Vojne vojne


Tack för skjutsen tuttan, skroten nästa.

Jamen hallå

 
Lägg av nu då . . . . , har ju ätit min spenat och skickat pengar till välgörenhet.
 





måndag 25 november 2013

Adventspolisen rapporterar

Det finns många olydiga adventsfirare kan jag konstatera när jag är ute och travar och går med mina hundungar bland slott och koja.

Det begriper väl var och en att man INTE tänder adventsljusstakar och stjärnor före första advent.

Eller hur !???

Har de senaste dagarna, alltså en hel vecka före advent, sett väldigt många exempel på detta otyg och det är inte bara fönsterpynt nä utan även granar och slingor och ja ni fattar själva, . . . . ur led är tiden.

Upprörd är bara förnamnet.

Man kan få dispens och tända belysningen tidigare OM man tex befinner sig på annan ort, sjukhus, eller har annat synnerligen godtagbart skäl att inte hålla på traditionen att tända stjärnan den första december.
Men observera dock att den dispensen ICKE gäller en hel vecka innan, utan endast på sin höjd några dagar.
Basta.

Jag har själv i dag tagit fram, dammat av och kontrollerad lampor samt ställt dom i givakt i gästrummet för placering i respektive fönster kommande lördag och påtändning om söndagen.

Några juleblommor såsom amaryllis, julrosor och hyacinter är också intagna och placerade i värmen så att dom kan slå ut ett par veckor in i december.

Det är vad man kan och bör göra den siste novemberveckan anser eder självutnämnda adventspolis såhär dagarna innan advent.

Sen är det fritt blås att göra vad man vill och jag skola icke lägga mig i eller förfasa mig över denna traditionsolydnad som florerar i samhället.

Tjing Tjing

Och nu tror jag att jag måste lära mig lira gura, för kolla in den här gumman - underbart.

(Dumma magister Åke som gav mig kicken från gitarrkursen i småskolan, han sa att jag var obildbar, pyttsan säger jag, tror jag hade matchat Cordell plättlätt om jag bara fått chansen.  ;-) )


 
Och gitarren går inte av för hackor den heller.

söndag 24 november 2013

Hej

Herregud, så totalt oförberedd på den vändning som livet och vardagen tog har jag nog aldrig varit.

En operation av en icke livsuppehållande kroppsdel och ett par dygn senare har vi förlorat en anhörig.

Stor sorg och massa grubblerier.

Jag, en tänkare av rang, vilket inte alltid är av bara godo.

Existentiella funderingar, varför finns jag, livet efter detta, finns det någon mening med livet och döden??????.

Nu är det bara att, som farfar brukade säga, gilla läget och gå vidare, för det är ju trots allt som så att har man ett liv och en familj så har man också en skyldighet att ta tillvara på det och göra något bra av det tillsammans med de människor man älskar.

The show must go on och nu traskar vi tillsammans vidare på livets kringelkrokiga stig.


Samtidigt som det varit några ruskigt sorgliga veckor så finns det trots allt några ljusglimtar och den största är nog att dottern klarat sin utbildning till massageterapeut med bravur - vi är SÅ stolta.
Tänk, hon har med sitt synhandikapp klarat att läsa dels sin ordinarie högskolekurs samtidigt som hon läste en intensivutbildning till diplomerad massör.
Vi bockar, bugar och lyfter på hatten för gullvippan.
Glad och tacksam är jag också över att min bråkiga rygg börjar bli bra igen, har varit hos sjukgymnasten och fått vidare hjälp och nu känns det snudd på toppenbra.
Kan klä på mig, vända mig i sängen och hosta/nysa utan problem  och det är jag såååå glad över.


 
Lyx att ha en massör i hemmet.
Och lyx att känna en sjukgymnast som berättar för massören hur undertecknad ska behandlas och behandlad det blir hon.
 
Kramelikram och tjing och du, glöm inte att IDAG berätta för din nästa att hen är värdefull, vad imorgon bär i sitt sköte vet man liksom aldrig.
 

måndag 11 november 2013

?



Ibland liksom hejdar sig
tiden ett slag
och någonting alldeles
oväntat sker.
Världen förändrar sig
varje dag
men ibland blir den sig
aldrig densamma mer.
                                   Alf Henriksson
 
 
 


fredag 8 november 2013

Känsla

CHOCK
 
Också står hon bara där.
 
GULLVIPPAN.
 
Kommer hem å överraskar sin mamma å mamman är glad så glad att hon har ett bra hjärta för annars vete hunnan hur det hela slutat  . . . . .
 
Jäkla unge, jäkla fina underbara bästa unga, fina människa.
 
Pasta pesto och ett par glas Tinto sen ger hon sig av ut i kompisnatten.
 
Jag kaffar och hoppas på det bästa på höglandet, svärfar opereras ånyo och nu får det liksom vara nog - infektioner bort . . . . . . . ... .
Vi tänker positivt, snart må ju doktorerna få väck de små rackarna*.
 
 
 
* Alltså vad det nu är som gör att man måste öppna ett sår gång på gång på gång.......
 
Tjing Tjing
 


torsdag 7 november 2013

Lyx

För en hona som jag, det är att när man vaknar om morningen och kan ta sig ur kojen och sätta på sig strumporna utan att ögonen fylls av grindroppar och det på mindre än tio minuter.

I dag är en lyxig dag.

Tog jag mig sedan en låååång  och skön promenad i ett kallt men klart väder - så glad och  tacksam att jag har möjlighet att fånga dagen och lyssna på min kropp och i mesta möjliga mån ge den vad den behöver.

Kaffe och tidningsläsning efterpå, där horoskopet lovade vinst om jag köpte mig en lott under dagen.
Och visst blev det så.....
Kolla, kolla 25 pix rakt av bara så ba.
Ja, många bäckar små, eller nåt . . . . .   :-)



 
Vet inte om ni minns min höstkrans som jag gjorde i förra veckan efter ett inspirationsryck då jag hittat massa fina saker i naturen.
Så här såg kransen ut då.
Nu, har jag lindat en ljusslinga om den och visst blev det fint !?
Lyser upp så hemtrevligt och ser så välkomnande ut i den svarta höstkvällen.
 
 
Med posten i dag.
Den jäntan.
Så himla fin, söt, rar, ja helt enkelt underbar.
Goa unge.

 
Tack.
Sån post gör mig mycket mycket glad.
 
Kramelikram på er alla.
 
 
Jo, det var så sant - har köpt stödstrumpbyxor.
Så, då var det sagt.
Puhhh
 
 

onsdag 6 november 2013

Att det skulle vara SÅ himla svårt

Att baka med smör eller wienerdegar, nja det vet jag inte om jag håller med om.
Är väl inte svårare än att jobba med en vetedeg egentligen.
Men vad det är så är den tidskrävande samt känslig för värme.
 
Annars så  -  helt ok.
 
Degen som legat i lådan i kylen över natten läggs ut på mjölat bakbord.
 
En rejäl bit kylskåpskallt smör som jag bankat medgörligt läggs på.
 
Packas in och sedan kavlas degen ut till en rektangel.
 
Viks in i s.k. treslag.
 
Sen ska den vila i kyl ca trettiominuter.
 
Treslaget och kavlingen  samt vilan i kylen ska göras totalt tre gånger.
(sen behöver man inte stå dom halvtimmarna och vakta vid kylen, utan det är fri hopp och lek)
 
Sista kavlingen till en rektangel och sedan skärs den i trekanter som skall klickas med lite fyllning
 
Åsså rulla ihop till gifflar.
 
Jäsa ett par timmar, pensla lite försiktigt, fast i det här fallet klumpigt, med uppvispat ägg.
 
Sen minsann är det dags att baka av.
Kolla lagren.
 
Nu hade jag tyvärr slarvrullat så snibben slet sig lite vid gräddning.
Så kan det gå om tiden börjar bli knapp.
 
Nästa gång blir det bättre och jag ska inte ha en tid att passa.
För som synes så är det inte svårt utan endast tidskrävande.
 
Tror jag ska sätta en wienerdeg till helgen.
 
 
Och hela dagen och baket och, ja sen arla morgonstund har jag gått och nynnat på en hemsk dänga från förr.
Vägrar släppa taget om mig.
Så.
Den delar jag vidare.
Kolla speciellt in koreografin och lyssna på den fantastiska texten.
 
 Du minns va ?
 

 
Rock On
 

tisdag 5 november 2013

ZZzzzzzzz

Santa Maria så segt det kan vara då.
 
Och mörkt
Och ruggigt
Och regnigt
Och trökigt
Och tröstlöst
 
Ja just ja, det är ju
NOVEMBER
 
 
 
Minns i november, ljuva september . . . . . .
som jag minns
 
 
Nåväl, tungsinnet ger väl med sig by om by.
 
(eller också får jag åka till Skottland och dricka massa rökig whisky, äta haggis och dansa reel med kille i kjol - vilket måste vara tokroligt ju.)
 
Nu tar jag och lägger min lilla croissantdeg i sin lilla plastlåda och stoppar in i mitt lilla kylskåp också får den sova och kalljäsa till i morgon då jag säger god morgon och bakar ut den till fina goa smöriga croassanter.
 
Och nu när degen är lagd, är det dags för mig.

 
God Natt
 
 

söndag 3 november 2013

47 åringen som kom ut ur garderoben

Satte ned den sista lådan med en duns på golvet, torkade svetten ur pannan, rätade upp den krokiga ömma ryggen och utbrast.

Hur jefla mycket gamla leksaker å pryttlar kan man ha egentligen????

Tja typ såhär mycket.

 
Men nu är det gjort och det är ju såna här sysslor som regniga novemberdagar ska användas till.
 
Skönt.
 

lördag 2 november 2013

Allt har en första gång

Och i kväll var första gången jag varit på minnesgudstjänst om allhelgonaaftonen.

Så fint, så sorgligt, så fridfullt, så eftertänksamt och så fyllt av glädje.

Att kyrkokören var helt fantastiskt bra ja det gjorde bara besöket ännu mer angenämt.

Snörvlade, torkade tårar och snor, men log  inombords där jag att och lyssnade när kören gjorde såna fina tolkningar av bla "You raise me up" och "Halleluhja".

Sen kunde jag samla ihop mig och gå ner till lunden tillsammans med make och son och tända ljus för alla våra nära och kära som gick före oss.
(Och pappsen fick sig en extra tanke, då han skulle fyllt år just idag)

Nu ska vi äta cheesecake, dricka kaffe och titta på Så mycket bättre samt invänta nypremiären av mitt älskade brittiska drama Downton Abbey, en tvättäkta soff och tvkväll med andra ord.



 
 

fredag 1 november 2013

Silverkaka

Det började med att jag vid frukosten noterade att brödförrådet började sina, vilket gjorde att beslutet att baka en "Sivlimpa" inte var ett dugg svårt att fatta.

Sagt och gjort, öppnar kylen för att ta ut indegredienser (som Kurt Olsson skulle sagt) och får syn på.....

 
En massa äggvitor som börjar nalkas best before date.
Och det avgör liksom saken.
Hemma hos Sussie slängs det så lite som möjligt och helst inget alls, vilket i det här fallet betyder att innan jag gör min morsanlimpa så får det bli en, (ja faktiskt blev det två).
 
SILVERKAKA
  • 100 gram smör
  • 6 stycken äggvitor
  • 1/2 kryddmått salt
  • 3 deciliter socker
  • 2 1/2 dl mjöl
  • 2 tsk bakpulver
  • 2 msk potatismjöl
Smält och svalna smöret.
Vispa vitor och salt till ett hårt skum.
Rör ned mjölar, socker och bakpulver, sist vänder du ned smöret och rör in det.
Häll i smord och bröad form och grädda i 200 graders värme längst ned i ugnen i en sisodär trettio minuter eller tills provstickan är torr då du känner i den.

Den här kakan är god som den är eller kanske med en glasyr, eller faktiskt riktigt toppenbra som tårtbotten.



 
Efter att ha vispat ihop en maräng och spritsat ut ett par plåtar så tog äntligen min vita slut.

 
Slut tog dock inte baklusten.
 
 
Var ju liksom tvungen att prova min nya  Madeleineformsplåt som jag beställde härförleden och nu äntligen fått hem.

 
Och oj, så fina och ruskigt goda i all sin enkelhet.
Skulle nog kunna bli ett ny favoritbakverk.

 
Resterna av naturen som hundungarna och jag bar hem i går har jag nu lagt på ett auktionsfynd, ett gammalt lite buckligt tennfat som tillsammans med ett värmeljus också pryder sin plats i all sin enkelhet.
 
Trevlig Helg på er kära allehopa, vi tänder ljus och minns våra nära och kära som inte finns fysiskt bland oss längre.
En fin högtid i all sin enkelhet.