tisdag 29 april 2014

106 våningar upp

Efter en god brunch på Ellens Stardust, stället med den sjungande personalen, tog vi metron downtown för att bestiga BYGGNADEN. 
Så långt upp man som vanlig människa får komma i Empire State Building, 106 våningar, så högt for vi också.
Pirrade onekligen lite i kistan må jag erkänna, men det var ack så vackert.
Vilken utsikt.
Oh la la - å detta var dagtid.
Tänk så fint det måste vara om aftonen.







Nu ska vi kolla in Lucy som finns att beskåda på Naturhistoriska.
I afton blues med Johnny Winter.


måndag 28 april 2014

New York

Hit kom vi i fredagskväll och har nu efter ett par dar i stan hunnit både traskat, softat och turistat, bland allt annat som man gör i "staden som aldrig sover".
Bor i princip mitt i smeten på ett nybyggt och fräscht hotell på Broadway bara några minuters promenad till Time Square.
En av "grannarna". . . , har dock inte träffat herr Letterman (ännu) :-)






Älskar myllret och folklivet - Pulsen som gör en glad.
Och alla gatukonstnärer, dansare, sångare, mimar, komiker, konstnärer, jösses så mycket talang det finns runt hörnet.





Fast ibland kommer lagens långa arm och skingrar föreställningen.





Ni minns väl filmen ? 
För övrigt en av mina favoriter med en av favvoskådisarna Al Pacino - jomen, det är pläjset.



I förmiddags var det brunch på BB Kings och som dessert blev det gospel i världsklass.



Ja jäklars vilket drag, inte utan att hon var tvunget "vara med" då gott det gick.



För det går rakt inte att vara still när Harlem Gospel Choir drar igång.

Resten av söndan blev stillsammare.
Vi tog tunnelbanan söderöver och färjade mot Staten Island för att kolla in Gudinnan.
Efterpå gav vi oss av till ground zero för att se minnesplatsen efter elfte september.
Mycket fint och väldigt känslosamt samt kanonmycket folk.
Värdigt.








Ja sen tog vi oss hem till teaterdistriktet igen då orken tog slut.


Godernatt, kramelikram å tack för titten.

fredag 25 april 2014

Los Angeles

Oh la la, vilken stad.
Så stor, myllrande och full av allt och lite mer därtill.
Vi har kört korsan och tvärsan, gått hit och dit, köat och vimsat runt och . . . . . 
Bara typ skrapat lite på ytan.




Ser ni den vita pricken till vänster dänna bak i fjärran ?


Inte.


Är ju självaste Skylten.
Check.


Några gamla hjältar och deras handavtryck.
Tänk vad dessa fingrar kunde lira.


En tur till Rodeo Drive - inte vår bil dock.


Hade inte med rätt börs den dan.


Men hörrni flickur, det är ju bara att slita sönder lilla dräkten i fållen och kränga på dig ett par strumpor i finskorna åsså blir man Chanelchick.
Hur svårt kan det vaaaaa. :-)

Här kom man inte ens in.
Vet inte om det berodde på pisstofflorna eller det toviga håret.


Strandliv har vi inte levt.
Är tok för rastlös och upptäckarlysten för att "slösa" bort tiden liggandes.
Men vi har besökt stränderna och pirarna, för att promenera.




Nu säger vi hej då för nu till denna underbara stad och det ska inte dröja 24 år till nästa gång.


tisdag 22 april 2014

Highway 1


Så lämnade vi SF för en dag på "ettan", den väg som går längs pacific från Frisco i norr till Los Angeles i söder.
Det finns två vägar att välja på, den snabba och den vackra, vi valde den sista.
Att den sen tar hela dagen, typ tio timmar inklusive några stopp, ja så får det bli.
Vi är ju faktiskt på semester av modell upplevelse/roadtrip/äventyr och gillar när det händer grejer.
Första stoppet tog redan efter ett par timmar för lite frukost - käkade upp nallebrödet från i går.



Frukosten intogs med havet kluckande nedanför och den friska vinden som fyllde våra lungor och själar.
 
 
Färden gick vidare på bitvis svindlande höjder och det var såpass att undertecknad bitvis fick sitta blickstilla och stirra rakt fram för annars hade det blivit en pizza. 
Är då himla fjollig på den biten, vare sig kan eller vill åka bergådalbana - så ni kan hajja va.
Nåväl vi for vidare och stannade på flera ställen för att beundra, kissa, käka, sucka bensträcka . . . 
Får omöjligt med allt.
Ni får lite bilder i stället.
 



 
På ett ställe där vi stannade till låg det några sjölejon och rullade runt å bröla i sanden.
Kolla va gulligt sa vi till varann.
Så höjde vi blickarna och kollade upp och.
Santa Maria - hundratals så långt ögat kunde se.
Det var deras häckningsplats vi stannat vid - så fräckt alltså.



Örnar i mängder har cirklat över oss och måsar har morsat på oss och ekorrar nyfiket kikat på oss.
Tyvärr fick vi inga bilder på örnarna, men vad gör väl det då dom finns i minnesbanken.


Ja hej å hå.
Klockan tio om aftonen var vi framme i LA och incheckade på hotellet downtown.
Hade förbokat ett rum, men vi fick en svit.
Vi får försöka stå ut. :-) 

Nu ut och fånga staden.