Vardagslycka

Att vandra i skogen och nästan gå vilse. Men med gott om tid och en strålande sol så gör det inget att jag tappat bort mig.

Hundarna och jag var i skogen och traskade. Strålande väder och humöret på topp, varmt och skönt. Fick knäppa upp jackan och ta av vantarna, wow, ett vårtecken kanske.

Efter ett tag hade vi villat bort oss, men vad gör väl det! Vi har ju varandra, solen i ryggen och plenty med tid innan William skall hämtas.

Men som det heter, det går fort när man har roligt. Tiden försvann för oss alltså. Hade varit ute och lufsat i gott och väl över en timme redan och nu började det dra i hop sig för hämtning av sonen. Var ju tvungen hem först också och hämta bilen.

Irrar, irrar och lyssnar intensivt efter ljud. Ja, jo kanske långt åt det hållet ett fordon....

Inre kompass, det är nåt jag helt saknar. Är så in i bombens kass på att orientera mig. Har gått vilse både här och där på klotet som i tex Havanna, Bilbao, Göteborg, Örnsköldsvik och tro´t eller ej till och med i min egen lilla hemstad (by). När jag har Mathilda med mig så hittar hon alltid, vet inte hur, men hon hittar alltid rätt.

Men vis av erfarenhet vet jag också att det brukar ordna sig så jag jagar inte upp mig för det, om jag inte har en tid att passa såklart. Nu hade jag en tid att passa så det var en stund av irrande och halvspringande innan jag hittade ut på vägen och halvspringande kunde ta mig hem. Med 2 minuters marginal hann jag till skolan...

Hemma hade vi en så himla bra läxstund William och jag. Blir så glad och varm i hjärtat såna tillfällen.

Han har det lite knöligt med vissa ämnen och behöver mycket hjälp med sina hemuppgifter men nu idag så var allt kanon. Äntligen, det börjar lossna och han tycker att det till och med är roligt. Och så är det ju, framgång föder framgång. Pusha och berömma, knuffa honom milt framåt och hela tiden vara närvarande. Nu, händer det grejor.

Han är en sån drömmare min lille pojk, har så mycket annat viktigt att fundera över så skolan känns inte alltid så viktig för honom.

Så är nog för alla lite nu och då misstänker jag. Och att vara olika, det är bra..... Vi har alla nåt vi är bra på.

Dagens mys och bus stund: Texas och Tyson, ena stunden mys och nästa bus. På eller av.