Aldrig har väl en armbåge varit vassare än den jag fick i sidan av sonen, sittandes i den gula taxin på väg över Brooklynbron och han tyst väser
du gör det inte. . . . , samtidigt som jag taktfast börjar klappa mig på låren och småsjunga "vi kommer till en bro, vi måste ta oss över den . . .".
Jag slutade där, men det var bra nära.
Hej då NY & USA
Ses snart igen.
Nu flygplatsen några timmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar