NEJ
Jag tänker inte följa med, sa Texas och satte sig ned.
(Ni gamla besökare vet att den killen är en av de tjurigaste och envisaste gårdshundar som tassat runt på vår jord)
Vägrade sen röra sig ur fläcken och jag drog å slet, lockade å pockade.
Men, inget hjälpte.
Så lyfte jag sonika upp honom och gick en bit framåt, men fick snart ge upp det då Tyson drog framåt å Texas låg och gjorde sig tung å tvär i famnen.
Ja, bara att inse.
Han vinner, jag ger upp promenadförsöket.
Men, Tyson vill ju promenera så vad göra? ?
Ringer så hem å ber sonen gå ut på vägen och möta upp.
Så släpper jag kopplet, säger till Texas
" ok, du slipper väl då, gå hem nu då"
Och . . . .
Han SPRINGER glatt iväg hemöver.
Den hundungen alltså.
Ja, så beger vi oss äntligen då.
En liten prommis med en av två pojkar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar