Å jag som skulle

Göra fint i trädgården.

Kantklippa, rensa, sätta, plantera, smycka å städa.

Men av det blev det intet.

Kommer hem efter en döskön långpromewalk, som jag längtat ruskigt efter skogstamigfaen som hon är.

Alltså hur vackert kan det bli i naturen egentligen ? ?

Den här årstiden - suck å stön så himla fint.

Är nu jag inser att jag aldrig kan emigrera (vilket jag kunde så sent som för tre veckor sen), för då skulle jag ju gå miste om allt detta vackra.

Liljekonvaljer så långt ögat kan se.

Så skir grönska och alla dessa gröna toner.

En ek, en yster kalv, en småländsk stenmur, ett rapsfält.

Ett paradis.

Skomakarstackarn måste fått tidig semester i år.

Alltså, är det inte lite tidigt för syrener ?

Ja, så skulle jag bara gå in och byta om till jobbarkläder åsså ut och ta itu med trädgården.

Meeeen, som sagt.

Så blev det icke.

Himlens portar öppnade sig och det formligen öste ned regn - resten av dan.

Ja ja, gilla läget och revidera planerna.

Jag bakar.

Så fick det bli och så blev det.

Bak inför sonens konfirmation.

Inget ont osv, osv . . . . 

Nu är det bara tårtor, vete, konfekt, käk och matbröd kvar.

Och trädgården.

Schackrutor och cookies

Napoleonhattar

Och

Silvia

I morgon också ledig dag, håller tummen för en uppehållsdag.

Kliar i fingrarna efter att få gräva i jorden.

Hoppas Hoppas.