Vackert väder och ljummet i luften.
Som gjort för cykling till skolan alltså.
Skuttar således ut i morse glad i hågen och med extra tid till godo för de fem sköna kilometrarna som väntade mig.
Väl uppe så når jag inte ned till tramporna, nuddar dom bara sådär retligt med tårna.
Vinglar omkring som en drucken innan jag slutligen får stopp på velocipeden och vacklar av densamma.
Mennä, säger jag till mig själv och kliar mig i huvet innan jag hajjar varför det är som det är.
Dottern - Ja, Mathilda har alltså haft min hoj då hennes var trasig och då hon är en bra bit högre över havet än undertecknad så höjdes sadeln alltså.
(Och eftersom det är mammas cykel så är det ingen brådska att återställa........)
Blev alltså inget cyklande för mig då jag inte hade tiden att leta verktyg och fixa till det hela.
Och dessutom kände jag inte ett dugg för att ståcykla en halvmil om morningen.
Ja, ja världsliga ting.
Kommer nog att få cykla vad det lider, säsongen har ju precis bara börjat.
Dagens insikt: Jag är med mina 1.66 cm, kortast i familjen.
Kramelikram och tjingeling på er kära allehopa.
O micke (som höjde sadeln åt Mathilda) har inte tummen i handen och skall återställa rätt sadelhöjd imorgon kväll. sorry hjärtat....
SvaraRadera