Ledig regnig Måndag

Man får en ledig dag och vad får man då.

??????

Svår huvudvärk och ett jefla skitväder.

Regnet det bara öser ner och vi blir så blöt om båd tassar å tår.

Nä. han har rätt Sauk.

Är man glad - då kan man ge sig faen på att det börjar regna.

Ute på ön var det så fint så fint å kungsliljan står i full blom.

Å köerna ringlar sig sådär långsamt fram som dom bara kan göra efter en långhelg i ett vårfagert semesterparadis.

En fet nackdel med att pendla till ett populärt ställe och jag vänjer mig riktigt aldrig vid det heller.

På morgonen svischar man ut på nolltid, men om eftermiddagen då sniglas det fram å det är så trååååkigt.

Så vad gör man en regnig och ledig dag.

Ja, man kan läsa, vilket jag gjort, man kan knapra huvudvärkskarameller, vilket jag gjort också kan man rota bland gamla foton, vilket jag också gjort.

Och - Kolla.

Hej Åttiotalet.

Håret, örhängena, oversizekavajen med axelvaddar - jajamen.

Kul en regnig dag.

Eller som man brukar säga, inget ont som inte har nåt gott med sig.

Nu fick jag mig ett gott skratt.

Nu, dra ut hundungarna på en blöt tvångspromenad, sen en varm bastu innan ett par piller ska inmundigas och hon ska lägga huvudet på den nya sköna kudden och sova sött till i morgon bitti då det ånyo skola köras ut på ön för lite bakning.

Tjingeling 

Undrar hur det går för Sonja?

Trots att det var ett tag sedan som jag läste ut den senaste boken av Karin Wahlberg, där hon skriver om människorna kring sjukhuset i Ekstad, så kan jag liksom inte släppa taget.
Kommer på mig med att gå och fundera på de olika karaktärerna, som jag nästan tycker att jag känner.
Och mest har tankar på Sonja passerat i min skalle.
Hur ska det gå för henne och hennes familj nu när dom hittat metastaser efter bröstcancern?
Hon har förhållandevis små barn, tänk om...., hur ska familjen klara sig ...... å, nu vill jag ha tredje boken.
Hoppas hoppas, att femtiotalets sjukvård kan rå på cancerjävulen.

Vet efter att ha varit på bokprat med författaren att en del är självupplevt då hennes egen mor fick sjukdomen och gick bort ung (tidiga 40 årsåldern) och lämnade efter sig barn och make.

Är förmodligen därför som hon skriver så himla bra och får en att känna sig delaktig i historierna så in i den milda grad att jag många veckor efter att jag slog ihop boken alltså rätt vad det är stannar upp och undrar.

Undrar hur det går för Sonja?

Och ute i den verkliga världen har våren kommit på riktigt.

Nu är det inte några musöron längre utan rediga blad.

Fågelskådare, ett av flera vårtecken.

Om du kollar riktigt noga så ser du några hägrar.

Var massa på ett å samma ställe, men det var inte jag beredd på och hade vare sig riktig kamera eller kikare med mig.

Fast helt ok resultat ändå tycker jag, med tanke på att det är telefonkort.

Allt uteliv frestar på.

Björkarna susar och snoken rinner.

Huvva.

Men, hittade ett nytt läkemedel och, peppar, peppar......

So far so good, blir åtminstone inte så in i bomben trött som av di andra.

Jag snortar å snortar.

Och gödslar å gödslar.

Också ett vårtecken - att kriget mot mossan pågår för fullt.

Hundungarna är också ute, fast dom jobbar på sitt håll.

Musjakt i muren.

Kom an.

Jag vet att du är dänna inna.

Var nästan lite orolig att han inte skulle få ut huvudet, men han lyckades, tack och lov, lirka sig ut.

Glad var matte, men gladast var nog musen.

Också en fajt, musjakten, som jämte moss och kirskålskriget, är pågående hela våren och sommaren.

Så kommer dom snart, mina favoritblommor, tulpanerna.

Så härligt.

Valborgsmässoafton och flaggdag.

Lugn afton med myspys och soffhäng.

Sen jobba hela helgen - Kul.

Glad Valborg och första maj.

Kramelikram 

Zzzzzzzz

Pollen, det måste vara pollenet som "ställer till det".

Nu har den slagit till, den stora tröttheten.

Stegen är tunga, som om det i skorna skulle sitta några hundra kilo bly istället för ett par lagom luggslitna gamla trettioåttor.

Och vad som sitter på axlarna ska vi inte tala om.

Ögona kliar och snoret rinner.

Ja, ni fattar läget.

Vårtröttheten och pollenöverkänsligheten har gjort entré.

Men innan dess, läs i helgen, hanns det med en hel del.

Planterades och donades både ute och inne.

Promenerat och njutit av den fantastiska våren.

Både folk å fä gick tips å bingorundan och fick tolv rätt, alltså full pott.

Att det var en lätt omgång och typ alla fick alla rätt, det behöver vi inte orda om.

Alltså, suck å stön så jäla fint det är.

Och tänk vilken rikedom - mitt i allt det här vackra bor hon.

Och som den multimiljonär i nära upplevelser och små vardagliga ting jag också är, så kan det skördas nyuppkommen finfin gräslök precis utanför dörren.

Den strösslar hon i och över maten, varmrökt lax, färskpära och skarpsås - vår på menyn med minsann.

Å maken fick "kasta" sig iväg till Mexico för att assistera en båt å jag beställde nytt glas  till växthuset och, ja, monterade det själv också.

Deklarationen har jag också fått klar, vilket inte är så meckigt, är mest att göra lite avdrag och sätta ett tumavtryck ju.

Angenämt också i sammanhanget att det kommer att bli en liten sudd som kommer att åka rakt in på "Amerikakontot" - det gillar hon.

Borde gräva upp ett land och rensa ett par rabatter och gödsla och sätta potatis och veckohandla och putsa fönster och vårstäda huset och sommarinreda altanen och klippa gräset och plantera om sådden och ..............

Nä, tamigfaen - tyar icke.

Mot apoteket och där införskaffa pollenkarameller och mjuka fina näsdukar till min långa, såriga och snuviga näsa.

Sen kanske, eller inte, eller en kopp i solen.