onsdag 22 februari 2012

Mitt förhållande

Till sömnen är inte bara ambivalent utan också ganska traumatiskt.
Är fruktansvärt avundsjuk på alla dom som i princip bara kan lägga huvudet på kudden och vips så kommer John Blund tassande och så startar snarkandet.
Till mig kommer han sällan på en gång den käre John, nä man ligger och vrider sig, funderar och snurrar.
Inte sällan kommer det små panikvågor och griper tag i en och sömnmonstret viskar ganska bryskt i öronen....sov, sov, sov du måste sova för snart är det uppstigning ha ha ha....

Och då somnar man bums eller !?

Min lookalike så här års.
 Blek och med svarta ringar
under ögonen. 
Redan i småskolan fick jag höra av min ganska stränga fröken.
- Du, måste lägga dig i tid om kvällen. Man får inte vara trött i skolan och sitta och gäspa.
Att jag sedan lade mig i tid, ja det trodde hon inte på.
Mamma och sovmonstret jagade på för att jag skulle somna, men icke, oftast tog det mycket lång tid.

Mitt sömnförhållande har alltså sedan barnsben varit ganska kluvet och jobbigt.
Och nu, ja jag gör det väl inte bättre med att kasta runt dygnen så här under min bagarutbildning.
Men i dag fick jag i alla fall fem timmar i ett sträck så det känns riktigt bra må ni tro.
Ska faktiskt försöka få ett par till innan jag ger mig av ut i natten.

Så nu gott folk blir det over and out och tjingeling.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar