Här och nu

Iklädd handskar, skitiga jobbarbyxor och med sekatör och spade i högsta hugg skrotar jag och mina allra bästa vänner runt i vårt egna paradis.

Vi räfsar och rensar.

 



Och njuter av det vackra vädret.

 



 

Veden ligger och väntar på att staplas.

Men eftersom den ligger still och kvar så får den bli där tills vi får lust.

 

Lust att gå till skogs har vi alltid och gör så också lite då och då.

Dagens tur bjöd på ögonfröjd som heter duga.

 

 

Vitsippor så långt ögat kan se.

Som om vår herre (eller nån) har lagt en blomstermatta som "böljar" likt ett dunbolster och jag får stor lust att bara lägga mig ner på "dunet" och bara mysa.

Nu hejdar jag mig precis, då tanken på alla huggisar dänna nera slår mig.

 

Hundungarna och jag traskar vidare i stället och njuter av solens varma strålar, fågelsång och stannar endast till ett ögonblick för att beundra myrornas flit.

 

 

En del av en dag i mitt liv där det är de, kanske, små tingen som gör det.

Livskvalitet.

 

Önskar alla och envar samma känsla.

 

Kramelikram