En operation av en icke livsuppehållande kroppsdel och ett par dygn senare har vi förlorat en anhörig.
Stor sorg och massa grubblerier.
Jag, en tänkare av rang, vilket inte alltid är av bara godo.
Existentiella funderingar, varför finns jag, livet efter detta, finns det någon mening med livet och döden??????.
Nu är det bara att, som farfar brukade säga, gilla läget och gå vidare, för det är ju trots allt som så att har man ett liv och en familj så har man också en skyldighet att ta tillvara på det och göra något bra av det tillsammans med de människor man älskar.
The show must go on och nu traskar vi tillsammans vidare på livets kringelkrokiga stig.
Samtidigt som det varit några ruskigt sorgliga veckor så finns det trots allt några ljusglimtar och den största är nog att dottern klarat sin utbildning till massageterapeut med bravur - vi är SÅ stolta.
Tänk, hon har med sitt synhandikapp klarat att läsa dels sin ordinarie högskolekurs samtidigt som hon läste en intensivutbildning till diplomerad massör.
Vi bockar, bugar och lyfter på hatten för gullvippan.
Glad och tacksam är jag också över att min bråkiga rygg börjar bli bra igen, har varit hos sjukgymnasten och fått vidare hjälp och nu känns det snudd på toppenbra.
Kan klä på mig, vända mig i sängen och hosta/nysa utan problem och det är jag såååå glad över.
Lyx att ha en massör i hemmet.
Och lyx att känna en sjukgymnast som berättar för massören hur undertecknad ska behandlas och behandlad det blir hon.
Kramelikram och tjing och du, glöm inte att IDAG berätta för din nästa att hen är värdefull, vad imorgon bär i sitt sköte vet man liksom aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar