Glädje

Ringer på dörren, jag öppnar och hundarna kastar sig över och sliter mannen som står där i stycken.
Jag kastar mig snabbt ......

Näääää, såklart inte.

Det var bara inledningen på min bok som aldrig kommer att skrivas.

Sant var det dock att det ringde på dörren och därutanför stod en man som hundarna hoppade upp på - av glädje.
Mannen i fråga hade kommit för att överlämna en bukett, ett blomsterbud alltså.

Och ni kan fatta min stora glädje när jag virar av pappert på buketten och ser de mest ljuvliga tulpaner däri.
Mmm, minsann är det inte mina kära dalingar som kommer i håg att jag älskar tulpaner och att det dessutom just i dag är tulpanens alldeles egna dag.
Å jag får en bukett.
Vojne, vojne så glad jag blir och tror ni inte det råkar trilla en liten grindroppe ur ögonvrån och ned på kinden.

Med torkade glädjetårar och varmt hjärta far jag så strax in till gymmet för att bevista ett...
Håll i er nu - zumbafitnesspass.
Ja, man ska ju glädja sin nästa och som ni förstår är jag extra generös med att sprida vidare min glädje idag.

Det är armar och ben som trasslar in sig i varann, fötter som tar snedsteg och när "fröken" dansar vänster är jag kvar i högersväng.
Kordinationen är under all kritik och jag ligger hela tiden ett (flera om man ska vara ärlig) steg efter alla andra.
Men jag stånkar vidare och gör så gott jag kan.
Det är svett, hög musik, snabbt tempo och kanonkul å svårt.
Att jag bjudit på många leenden under zumbatimmen, ja det tar jag inget extra för.
Leendet från min nästa är betalning nog .

Och gett upp har jag icke, tänker nog allt köra några gånger till för jag gar fett mig den på att jag ska klara några moves.
Helt obildbar kan jag välan inte vara tycker jag, eller?

Tjingeling och Kramelikram på er kära allehopa.