torsdag 11 september 2014

Hur kunde det bli så

Jag skulle ju bara lägga in saltgurka.
Och det gjorde jag också.

Detta använde jag:
  • 1 kg Västeråsgurkor, ca 15 st
  • 10 dillkronor
  • 20 blad av svarta vinbär (fast jag fick bara ihop 15, nåt jefla kreatur hade varit i farten grrr)
  • 0,5-1 pepparrot, ca 100 gram
  • Lag till gurkan: 
  • 1 liter vatten
  • 2 dl ättiksprit (12 %)
  • 1 dl salt

Och gjorde såhär:
  1. Rensa, skölj och borsta Västeråsgurkorna.
  2. Stick några hål i varje gurka med en potatissticka eller grov nål. Är gurkorna stora så skär dem i grova bitar så att de går lätt att få ner i burkarna och ligger kvar under lagen.
  3. Skala och tärna pepparroten i små kuber.
  4. Koka upp lagen av vatten, salt, samt ättiksprit tills saltet löst sig. Låt svalna.
  5. Varva gurkorna i en stor väl rengjord glasburk eller flera små burkar upp till ca 2 cm från kanten. Toppa med några tärningar pepparrot, blad och dillkronor.
  6. Toppa burkarna med lagen och se till så att den täcker. Gör annars lite till saltlag.
  7. Sätt på lock.
  8. Låt gurkorna stå och mogna i svalt och mörkt utrymme (jordkällare, sval eller i kyl) minst ett dygn, någon vecka och helst gärna en månad.
  9. Hemgjorda saltgurkor håller flera månader om de förvaras svalt och mörkt.



Men sen blev det, som vanligt, "ska bara" under tiden lagen svalnar . . . .
Och det blev.

Silviakaka
Nektarinkaka
Tre sötlimpor
Samt en laddning surdegsdito.

Sen var lagen isande kall.

Jamen, jag tror jag har nån defekt, kan för mitt liv inte låta bli att göra saker i ett kök.

Måste finna nåt sorts tolvstegsprogram mot detta svåra tvångsbakande och dessa köksgeneralfasoner jag lider av.

Om allt går åt ?  ? 

Nja.
Men, jag gör vad jag kan, just då hann jag med nöd och näppe i kapp O som satt på tåget och skulle till dottern i Gbg, när jag, med tre minuters marginal till avgång, kommer rusande och överlämnar en kasse limpor å kakor med andan i halsen och orden "ni måste ju ha lite gofika och ett frukostbröd".
Töntmorsa va! ! !

Och det var den dagen det.


Söndag
Vi beger oss till valurnan om morgonen för att göra vår medborgerliga plikt.
En vecka tidigt, men så får det bli eftersom både maken och jag är förhindrade valsöndagen.
Och söndag och promenad till valstugan måste det vara, för så har det alltid varit.


Andra söndagstraditioner är utflykt till "vår" strand.
Hur skönt som helst.
Sol, sand, bad (ja inte jag såklart) och kaffe.


Upplopp på jobbet nu och det känns.
Är så in i dödens trött i kroppen så det ska bli ruskigt skönt med lite vila för både kropp och själ.

Haft så himla ont i kroppen att jag var nödd och tvungen att söka hjälp hos en mycket duktig massör som inte bara stressade av och mjukade upp mina sönderstressade och söndervärkta muskler i nacke, rygg och arm utan även "tejpade upp" ryggpartiet.
Känns redan bättre, men ska tillbaka snart igen. 


Och själen får sitt under promewalkarna med hundungarna i den vackra sensommar/förhöst eller vad det nu är.
Känns höstigt på morgonen men sensomrigt på eftermiddagen.
Får vara hur det vill med det, bara en blir glad och det blir man, änna.

Glad blir jag också av den här låten, budskap, rytm och humor, min melodi.
Och då jag är en sån där som toklyssnar på en låt när den kommer så är det den här som jag går i gång på nu.

(Ja, Mathilda jag har bytt ut Slå mig hårt i ansiktet som förstalåt.)



Kramelikram


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar