Puls

Hon kan liksom inte få nog av The British Empire, nu var det London och storstadspuls som stod på tur.

En underbar mamma/dotter helg som jag önskar alla mammor att få uppleva.

Vi har haft det så himla bra, vi har upptäckt, skrattat, tisslat, tasslat, promenerat, ätit, druckit, vimsat och bara varit.

Vi flög ut i torsdags och var framme om eftermiddagen i London.

Väl framme vid hotellet så lämpade vi bara av våra väskor och sen bar det av ut på stan.

Vi bodde vid Paddington inte långt från Notting Hill så den första promenaden var given.

Mot puben och restaurangen Churchill Arms i just Notting Hill där en pint och lite thai mat stod på schemat.

Churchill Arms är ju lite av en attraktion i sig då den är himla gammal (mitten 1700-tal) samt att det var första puben i london som serverade thaimat, plus det historiska faktum att Churchills farföräldrar lär ha varit stammisar där.

Att stället sedan ser väldigt gulligt ut med alla dessa växter som täcker byggnaden gör det inte sämre som utflyktsmål.

 Inte ofta jag fotar toaletter, men nu bara måste jag.

Blommor överallt och alltså även här, på pubtoan.

Nästa dag var vi bland annat på Towern och där var det samtidigt en minnesmanifestation där man satte blommor i vallgraven till minnet av alla offer som världskriget skördat.

Så fint.

Och  därför rysligt mycket folk överallt

Inne från ett av tornen i Towern kunde man blicka ut mot

London Bridge.

Och rätt vad det var så dök det upp en medeltida tant som höll hov för massa barn.

Maffigt att gå runt bland alla gamla byggnader, tinnar och torn.

Kronjuvelerna, som vi dessvärre inte fick fotografera, dom gick min själ inte av för hackor dom inte.

Fulla av intryck och lätt förblindade av all grannlåt promenerade vi sen längs Themsen till Tate Nodern där vi tog en kopp stärkande te.

En modernare utsikt fick vi oss till livs där.

Mera promenerande.

Oxford Street.

Proppfullt med folk och i juleskrud.

Portobello road bara måste besökas

Vilket vi gjorde också.

Vi gick å gick å gick - så mycket att se samt en å annan gosak att mumsa på.

Fantastisk atmosfär.

Mer marknad.

Camden.

Också ett ruskigt mysigt område.

Massa god mat dessutom, vi käkade en fantastisk indisk mixlåda som dessa trevliga tjejer lagade.

Att ströva omkring bland alla dessa matstånd och känna dofter av kryddor är helt underbart (ja, nu doftar det inte bara kryddor i Camden direkt).

Vi har gått flera mil varje dag och åkt ännu fler med tuben, kors å tvärs, upp å ner, lite vilse, lite äventyr och så kul.

Härligt med en pulserande helg som vi tar med oss in i vintern.

Sen var den slut och vi skulle fara hem å pulsen steg då det började närma sig en reprisering av makens å min hemresa från Edinburgh för en tid sedan.

Nu löste det sig, tack å lov, på ett bättre sätt, men som sagt pulsen steg å svettdropparna bröt ut i hårfästet.

Varför?

Heathrow Express var kaputt.

Tidigt om morgonen och vi kommer ombord i god tid för färd mot flygplats,

Tåget står still.

Metallisk röst i högtalare säger att det snart ska avgå.

Vi väntar,

Metallisk röst upprepar budskap.

Vi väntar.

Metallisk röst upprepar.

Vi skruvar på oss och börjar se oss om efter personal.

Metallisk röst börjar bli tjatig.

Ut på perrongen och leta personal.

Metallisk röst bara jävligt irriterande nu.

Hittar ingen personal.

Tar ett beslut och ett grabbatag om bagaget och lägger på en kut.

MOT TAXIN

Och den ligger INTE nära.

Kommer fram och får en bil.

Hoppar in och med hysteriskt bedjande röst ber chauffören att Drive as fast as you can to Heathrow, PLEASE.

Han kör.

Dock ej så snabbt som jag hade önskat.

Men, what can do.

Vi kan bara följa med, be och hålla tumme.

Framme.

Morgonlöppass med bagage mot incheckning.

Och nu, nu är HAN med.

Vi får med väskorna.

Nu är det bara security kvar.

Det funkar oxå.

Halleluja, vi får gå förbi alla.

Springer, springer och kommer som sista passagerare ombord på bussen som tar oss ut till planet.

PUST

Tror jag ska hålla mig borta från flygplatser ett tag.

Glad man blir av duktiga gatumusikanter va ? !