Wow

Vilka vackra dagar vi haft, precis vad som behövdes efter alla dessa grågråa dagar som inte gör underverk för humöret direkt.

Att gå i sån här miljö däremot.

Det gör inte bara underverk för humöret.

Nä minsann, själen får sig en rejäl skopa power också.

Jaaa, suck å pust så himla vackert.

Några soldagar som är torra och lite lite kyliga, sådär att det liksom nyper lite i kinden som jag längtat.

Nästan att man inte vill gå in, men såklart det gör jag.

Och nu minsann vankas det saffransdegar.

Och även lite knäckebröd som blir hårt, knaprigt, kryddigt och alldeles fantastiskt gott.

Surdegen däremot den ska jag lägga på lite vila, jo jag har en till , men jag behöver bara ha en igång för tillfället och då tar jag och torkar den andra.

Väcker den sedan när det vankas mer och större surdegsbak.

Här har jag hällt ut degen på en plåt och där får den ligga tills den torkat.

Den processen tog fyra dagar.

Och sen bröt jag ned den i bitar och lade på en burk.

Så, sen när den ska väckas är det bara att blötlägga och börja mata som vanligt.

Och filmen i måndags kanske nån undrar.

?

Ja, vad ska en säga.

One Chance som filmen hette var (som vanligt) kanonbra, jäklars vad styrelsen är duktiga att välja filmer alltså.

Den här handlade om framgångssagan Paul Potts och hade allt, based onn a true story, glädje, sorg, dramatik - som livet är alltså.

Se den.

Vem minns inte det här klippet.

Inte utan att det kommer grindroppar i ögona när en tittar å lyssnar.

Så vackert.

Nu ska jag hasta ut på ön för att lyssna på en föreläsare som berättar om några saker jag älskar.

God Mat och God Dryck.

Tjingeling