Spenderbyxorna på

Så jag stoppar nävarna djupt i fickorna och köper nya julegardiner.
Inte för att det egen(k)tligen behövs, men . . . . , ibland bara måste man ju få handla bara för handlandets skull.
Det gjorde jag nu alltså.
Och det blev så fint så, vita och skira som släpper in massa ljus denna mörka årstid, vilket vi alla verkligen behöver.

Ljus, alltså.
Inte gardiner.

Nåväl.

Så dom åkte upp efter att jag torkat fönstren och strykt de gardiner och dukar som skulle fram, och som vanligt ger det ena det andra så fram kom det även ett gäng tomtar och lite annat julepynt också.

På med julemusiken och fixa och dona och dona och fixa och slå in och dona och . . . . .

Mina mest värdefulla julprydnader, dom bor i silkespapper elva månader och har hedersplatsen i huset en månad.
Älskar dom.

Jäklar anacka så glöggsugen hon blev då, tror det får bli en liten tår, men då av den med stråk av hemlandstoner.

 

 

(Ja Dalarna alltså)