Det var så vackert

Så sorgligt men ändå vackert.

Över nittio personer som tillsammans gjorde avskedet så fint.
Det var underbar musik, framförd av familjemedlemmar, fina ord, och minnen som både fick ögonen att tåras och munnen att le.
Ett värdigt farväl.

Livet måste gå vidare och lördagen startade på sitt värdsliga sätt med melodikryssande, kaffedrickning och en tur till återvinningsstationen.
Utplacering av adventsdekorationerna både inne och ute följt av en tur till stora affären och den traditionsenliga veckohandlingen.
Saabskola var det tid för sedan, jag hade ju inte kört vår nya bil eftersom Micke tog hem den och jag de senaste kört en hyrbil.
Gick bra kan jag säga, kan både framåt och bakåt å höger å vänster och oss emellan så kommer backningen numera gå som en dans då den har backsensorer vilket en del av mina passagerare särskilt gläds över.
Sen lagade vi grekisk middag innan soffan och tv kvällen tog vid.
Och, ja det var den dagen det.
En lugn och fin dag.

Första advent och söndag.
Vi tänder i dag adventsbelysningarna samt det första ljuset i staken.
En tur ner på stan för att bevista skyltsöndagen, men..... make till dålig skyltsöndag har jag aldrig varit med om.
Skandaldåligt alltså, inte en julekör så långt örat kunde höra, inte ett endaste kanderat äpple i sikte och ej heller några större dekorationer att vila ögonen på.
Vi for hem, jag mer besviken än nånsin.
Öppnade och värmde glöggen och bullade upp med de nybakta saffransbullarna istället.
Och, den glöggen gott folk, den var riktigt god, inte sådär himla söt, utan mer lite syrlig men med mycket smak, kanske dock inte så traditionell men väldigt god ändå.
Tror mig kunna ana ett stråk av lingon i den . . . . . , vilket ju är busgott.

Tidig kväll, då vardagen med tidiga morgnar är här igen.

Bakvecka följer, konfekt och annat gott skola tillredas under veckan.
Gamla favoriter och kanske nån nyhet, en får se vad det blir.