Bärs

Min relation till maltdrycker startade för många år sedan, närmare bestämt en 41 år tillbaka i tiden.

Nu kan jag tro att det höjs på ett och annat ögonbryn, men det är inte så hemskt som det låter.

Så här är det.

Var väldigt sjuklig som barn och låg långa perioder på sjukhus och pga sjukdom tappade jag matlust och ork, magrade och magrade och....

Till slut var jag så smal och ämlig att jag fick ha både hängsler och livrem för att behålla byxorna uppe (jo, det är sant).

Mamma fick då rådet av någon på sjukhuset, om det var läkare eller syrrra ska jag låta vara osagt, att ge mig ett litet glas porter innan måltiden så skulle aptiten främjas.

Och ja, det måste vara så för efter sjukperioden var jag en knubbig, gla unge som fått smak för det här med maltdrycker.

 

Och på den vägen är det.

 

Dagen till ära - Bröllopsdagen, då maken tyvärr har fastnat i Argentina ska jag faktiskt ta mig en och annan bägare har jag tänkt.

 

Favoriter är dessa.

 

En go grön klassiker som jag aldrig tröttnar på.

 

 

En annan goding är den lokala Ängölen, love it.

 

 

Amerikanaren Samuel Adams som kom in i mitt liv något sent då jag i många år vägrade dricka amerikansk öl eftersom jag påstod att dom bara var blaskiga.

Nu har jag gjort avbön och en av favoriterna är alltså denna.

 

 

Nykomlingen, som jag snubblade över då jag var in på systemet för att hämta di andre, är ruskigt god den med och att den är bryggd till ölfestivalen som hålls hemmavid gör ju inte saken sämre direkt.

Den stod under "tillfälligt i butiken" skylten - så folks, skynda in och köp SMÖF och njut.

(Bonusvetande - Ängöl finns på festivalen :-))

 

 

Ja, verkar baske mig inte bättre än att jag har min egna lilla ölfestival, änna.

 

Öl och heta ribs, mmmmmmmm

 

Tjingelingen på er kära allehopa.

 

By the way, här kan du läsa mer om Söderbärkefestivalen och öl om intresse finnes.