Trött efter en nio timmar lång arbetsdag och sedan en timme på gymmet.
Men inte så där jobbigt trött, utan sköntrött, om ni förstår vad jag menar.
Knopp och kropp är liksom lite i obalans och det känns "geléigt" på nåt sätt.
Det är mörkt & kallt, fem grader och stjärnklart.
Jag sätter på bilstereon och ur den strömmar Frank Zappas stämma sjungandes Joé s Garage.
Wow, en favvolåt.
Höjer, och höjer lite till och sjunger, yes box, jag sjunger sååååå högt.
Tar i ända från tårna och bara toksjunger.
Jag och Frank Zappa - Oh Lord.
Gladpirrig och mysig i hela kroppen.
En liten stund av vardagslycka och känslan följer mig in i duschen och ut i soffan där jag sedan svimmar framför tv:n.
Fånga stunden och de små, små stunderna av lycka som uppstår i vardan gott folk.
Kan icke köpas för pengar och är helt outstanding.
Kramelikram på er alla, från eder bilrocksångerska
(jag gör som Lisabet jag, hon svär i gaderoben å jag sjunger i tuttan - funkar bra och ingen tar illa upp heller ;-))
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar