Med mindre smärta blir jag som en kalv på grönbete och beger mig ut och trädgårdspysslar.
Men, efter ett tag får jag kapitulera då värken tilltar.
Solen skiner och det känns liksom givet.
En stund i solstolen får det bli.
Mmmm, så skönt.
Kavlar upp jobbarbyxorna och..... släpper ut rasbenen.
Ja, what the heck, nån gång ska va den första varje säsong - men det får allt bli luggning till helgen.
För man vet ju aldrig, man kan ju få oväntat besök.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar