Tvåhundrafemtiotusen

Besökare besöker ön under skördefesten (ja, alla kom ju inte till oss), vilket ju såklart är jätteroligt och bitvis jättejobbigt, eller förresten mer frustrerande då det är just att hinna med som är det jobbiga.

Hände mer än en gång att pajerna var så pass nybakta att vi fick bära ned dom med hjälp av pannlappar då de var för varma att ta med bara nävarna.

Blir inget gammalt på det caféet om jag säger så.

Vi fortsatte våra förberedelser (som vi startat tidigare med äppelskalning) i torsdags med att göra massa pajdegar - totalt har vi gjort degar av ca femtio kilo smör......

Många degar blir det.

Plus allt annat som mjuka kakor och vete och matbröd och .

Så förtvivlat roligt och att få möta alla dessa nöjda, glada och mätta gäster som besökt oss under helgen och ätit av skördebuffen ja det är lön för mödan det.

Vi har ju inte bara bakat på skörden.

Nej, en del gick även ut till försäljning.

Mycket uppskattat.

Så blev det fredag kväll och konstnatt.

Vi, make, son och undertecknad for efter jobbet på fredagskvällen ut i den vackra och trolska natten och njöt av konst, mat och pumpor.

Zoombisar träffade vi också men det är synd att säga att vi gamlingar njöt av det mötet, mer sonens cup of tea.

Så mysigt att fara runt och stanna än här än där och titta på vad som hittats på.

Fikakorgen var full av godsaker samt en stor termos kaffe och den behövdes då hon började känna av  dygnet som gått.

Vi nockade av ganska tidigt och var hemma vid midnatt så hon kunde få några små timmars snusande innan det var dags att köra ut på ön igen i arla morgonstund.

Ja, vi visste att vi levde efter några intensiva dagars bakande och en rykande åtgång på allt vi producerade.

Inte utan att det faktiskt var lite skönt när vi stängde om oss på söndagseftermiddagen.

Måndag och städdag.

Dubbla känslor, skönt och sorgligt på samma gång, avskyr avsked.

Men nu behövs det faktiskt lite ledigt, känner det, får medge att det är svårt att vara på topp varje dag under en hel säsong och det är ju det hon vill - vara på topp alltså.

Och när jag skulle fara hem om måndageftermiddagen så gick också mina vänner kossorna hemöver.

Ville inte riktigt släppa förbi mig heller.

Nä, gilla läget och ta't lugnt, varför stressa ? fram kommer en alltid.

Nu ska jag ta tiden som en ko.

An och lugnt.

Syns det att jag gillar pumpor ?

Trädgården full och jag älskar det.

Sån färgprakt och sån variation av sorter och modeller.

Kan inte välja så då blir det mååånga.

Ungefär som när man går på en strand och plockar sten, ni vet va. . . . 

Först ser man en fin, sen en till och en till å vips har man fickorna fulla och går med en läskigt framåtlutad gång som värsta Quasimodo.

Dom talar liksom till mig, pumpor och stenar.

Ta mig, ta mig, ta mig

Långa promenader men hundungarna har det blivit nu när jag förfogar fritt över min tid.

Vi går och går och går.

Också sätter vi oss och kuckelurar och äter ett gott Ingrid Marie äpple i solen.

Det är gött det gott folk, både prommis och äpplet.

Så har det varit visningar på filmklubbarna också, en dokumentär och en "vanlig".

Den initierade vet att jag tycker mycket om båda och försöker se allt som visas, trots att det ibland är tunga och hemska filmer.

Men, det är lite det som är vitsen, för skulle jag välja själv skulle jag förmodligen missa många bra, men ganska svåra filmer.

Den "vanliga" filmen var denna gången riktigt, riktigt jobbig och riktigt, riktigt bra, den heter The Selfish Giant och handlar om, äh, läs själv här

Har sagt det förut men säger det igen.

Aldrig i livet att jag skulle valt den själv, men jag är sååå glad att jag sett den.

Är extra tufft då man vet att det inte bara är en spelfilm, utan att det är en verklighet som pågår.

Dock behöver den ett par dar på sig att smältas å få den molnande magvärken att släppa något.

Se om du orkar.

Nästa film som, går att läsa om här,  På väg till skolan en "riktig" dokumentär fast det ibland såg ut som en spelfilm.

Den var sorglig på sitt sätt, fattigdom och olika prövningar men samtidigt full av så mycket glädje, kärlek och hopp att det var omöjligt att inte gilla den och barnen i filmen.

Se den, så får du ork.

Allt är möjligt.

Allt är möjligt.

Jag tänker på att bara man har varandra så är allt möjligt.

Saker är bara saker.

Eller som ett av de kloka barnen säger i filmen.

"Vi föds nakna utan någonting och vi lämnar jordelivet utan någonting"

Säger hon "lopploella" som samlar saker så skåp och lådor knappt går att stänga, och allt är av braatthanågongång karaktär.

Hujedamig.