I fårhagen

Vilken ögonfröjd det är i naturen så här års. Jag bara suckar och stönar av välbehag av allt vackert som finns omkring mig.

Tog med mig grabbarna ut på en skön skogstur och på vår väg tillbaka måste vi gå igenom en fårhage. Förra gången vi gick där hade inte fåren släppts ut ännu, men idag var dom på plats.

Pojkarna har träffat får förr, men det var ett tag sedan nu också ligger det lite i generna att man måste mopsa sig när man möter något som man inte riktigt kan placera.

Och mopsade sig det gjorde dom, hela tiden. Inte förrän vi nästan gått igenom hela hagen lugnade dom sig hyfsat. För att kaxa till det lite extra mot de stackars fåren som en grand finale innan vi gick ut därifrån.

Fåren däremot var som vanligt sådär lite sävligt dumma (men fantastiskt söta) och ville gärna komma fram och morsa, nu blev det inte så som, kanske, tur var.

Hemma sedan höll dom på att skrämma livet ur en stackars igelkott som låg uppborrad och skakade av rädsla.

Var bara att ta en grabb under vardera arm och bära in dom.
Tillbaka sen och kolla in kottstatusen och tack och lov så var den ok och pinnade strax iväg.
Bra tycker jag, för igelkottar det vill jag ha på gården. Riktiga nyttodjur är dom, då dom tar sniglar och annat jag vill ha mindre av här.

Nu vankas det kvällspromewalk som vanligt och sedan blir det till att sova och tappa vikt. Nu förstår jag varför det är så knöligt att bli av med dom, kilona. Har aldrig sovit sådär himla mycket eller bra för den delen heller, men det är en helt annan historia.
Förklaring!? Ja, kanske, får sova och ta reda på.

Och solen och värmen ska bestå hela veckan, tjoho.
I love it.
Tjingeling kära allehopa.

Allt detta är Liljekonvaljer. Bara dagar kvar innan jag kan plocka mig en bukett.