Run Sussie run

Jäpp, i dag hände det.

Sprang mitt livs första lopp.
Inte långt, fem kilometer, men fullt tillräckligt för en nybörjare.
Sjukt stolt Sussie.

Mathilda sprang på 23 minuter så henne tappade jag ryggen på omedelbums.

Lärdomar jag tar med mig till nästa års lopp.

• Ta fram erfoderliga handlingar, typ nummerlapp, i god tid innan du ska ge dig av.

Shit, Mathilda jag glömde nummerlapparna ropar jag när vi sitter på cyklarna på väg in på stan. Tur nog hade vi inte hunnit så långt och tur för mig så är dottern blixtesnabb. Hon vänder, cyklar hem, hämtar och cyklar i kapp. Puhh.

• Jag ska inte dricka en jättestor (Cornelius morgontupp) mugg kaffe innan jag beger mig i väg.

Det är inte ett dugg nice att springa och knipa igen samtidigt. Går ett tag. Fokuseringen på löpningen är inte på topp när man springer och kollar efter lämpliga buskar. Efter 2.5 km dyker så, som en hägring, ett dass upp. Ja, jag måste skutta in och tömma blåsan. Halkar efter,  javisst.

• Jag ska inte heller glömma ombyteskläder.

För gissa om man  fryser när solen gått ned och blåsten tilltar och de svettiga löparkläderna blir isande kalla. Ja, man fryser så man skakar och tar picknickfilten och rullar in sig i den.

Mums

Oj, vad det var gott

God banan

Nu börjar det bli kallt

Detta och säker nåt mer ska jag ta med mig till nästa gång jag beger mig ut på slikt äventyr.
Och tiden då?
Tja, inget att orda om egentligen, mediokra 39.59, men det var inklusive kisspaus.
Under halvtimmen är mitt mål från och med nu.

Och dom här älsklingarna tyckte jag var jättestygg som lämnade dom hemma.
Du och jag farsan.

Somnar ovaggad i kväll.
Tjingeling och kramelikram på er kära allehopa.