Och till sist men inte minst

En liten ros av marsipan, som det sjöngs i det kultförklarade barnprogrammet Tårtan från det glada 70-talet med dom lite knasiga bagarna  Janos, Frasse och Hilding.

Bakat kanonfina, stora och runda , luftiga frallor av riktig proffsig snitt, kan säljas på vilket bageri som helst utan att skämmas för sig minsann.

Vad som däremot inte skulle kunna säljas är marsipanrosorna vi också jobbat med i dag.
Fula och klumpiga - jäpp.
Men snart så, övning ger färdighet och öva ska här göras och sen ska det produceras snygga rosor så det står härliga till.

Dag två kan alltså sammanfattas som rolig, lärorik men lite jobbig också.

Nu lite halvtrött efter en extratidig revelj i morse.
Uppe före tuppen för att köra William till bussen (som gick 07.15) för vidare transport med skolan på läger.
Ja, sen hem parka bilen och studsa vidare in till stan per cykel.
En mil om dagen var det....

Osså längtar jag efter William

Sen är jag grymt impad över Hanna, hon är bara sååå bra.
Respect

Kramelikram och välkommen tillbaka.

Såna här snygga rosor ska jag snart göra.