Hoppat mellan trädet och sprungit upp och ned på stammarna, precis så nära att hundarna nästan fick fatt i dom.
Var det som dom sa när dom så retligt sprang upp och ner, fram och tillbaks och snattrade högljutt.
Texas och Tyson är så himla enträgna och ger sig liksom aldrig, kan som en indian stå hur länge som helst under trädet och bara skälla och skälla och ...
Den som ger upp det är jag.
Får till slut nog av oljudet och tar helt sonika en hund under varje arm och går in, enough.
I kväll håller vi tummarna för Micke och Mathilda som är i Göteborg och springer Midnattsloppet. Tummarna hålls för att dom ska få så bra tider som dom önskar, men mest av allt att Mathildas ben ska hålla runt. Hon har dragits med en seg benhinneinflammation och var lite orolig att hon skulle få ont igen under loppet.
William och jag, vi är här hemma och gör det vi är bäst på.
Softar.
Tjingeling
Mathilda var en klippa! Med dyngvåta strumpor och skor for hon runt på fina 57 minuter, hatten av, min kära dotter.
SvaraRadera\pappa