Grisig Måndag

Så ska man ge sig av och sätter sig ned och trär stöveln på foten, fattar tag i dragkedjan och drar ...ooops, men vadnudå!!!?
Själva dragkedjedraget befinner sig nu utan sin dragkedja i min hand, kompisen sitter kvar (sitter å sitter förresten, hänger mer) i stöveln och i stöveln sitter undertecknads fot.

Jaha ja, så det är en sån dag.

Måndag.

Får fatt i en känga och tar på mig det.
Jo och för ordningens skull så tar jag såklart en känga på vardera fot.
Stövlarna lämnar jag föraktfullt i en hög och seglar ut genom dörren.

Upp på hojen och trampa iväg.

Hinner inte mer än en kilometer när jag likt en Tonya Harding (minus skridskor men med pedaler) gör typ en dubbel salkov med skruv på cykelvägen.

What, förvånat försöker jag hajja vad som skett.

Himmel alltså, noll reaktionsförmåga där, fanns inte en suck att hinna reagera faktiskt.
Halt...- bara förnamnet.
Santa Maria.

Vojne vojne, ska jag måst önska dubbdäck till cykeln i julklappp?
Åh, jag som helst vill ha parfym, en gosig pyjamas, musik, litteratur och annat vackert och flärdfullt.

Inga däck.....

Men men.

Tur man är mjuk i gumpen annars hade det kunnat gjort riktigt ont.
Och, ja jag vet alla ni hjälmförespråkare.
Jag hade bara en riktig råtur som inte slog i huvet.

Kom framtill slut med andan i halsen lite öm och stel men vid hyfsat gott mod trots allt.

Och där vantade det grisar i långa banor.

Sittande, liggande och ståendes.
En del såg ut som hundar, andra som antiloper och faktiskt en del kunde man se var grisar.

Övning, övning.

Men kul är det.

Så sammanfattningsvis en riktig måndag, började lite halvdant men tog sig mer och mer.

Glad är jag också efter mitt läkarbesök att EKG:t och dom andra undersökningarna var normala, puh.
Nu väntar jag på remiss för vidare kontroll.

Ha en skön vecka kära allehopa.

Tjingeling