Små ting

Tänk vad lite kan göra mycket.

Hade en stund kvar, drygt en timme, på min parkeringstid upptäcker jag när jag ska hämta tuttan och fara iväg.

Travar så iväg till automaten där det står en kvinna i begrepp att mata in slantar.

- Hallo, jag har tid kvar på min biljett om du vill ha, säger jag och håller fram densamma.

Hon tittar lite skeptiskt på mig, men ser sedan, efter en snabb blick på tingesten i min hand att det verkar stämma.

- Jo, jatack, jag har inte så många ärenden, svarar hon och fortsätter sedan
- Du måste ju ha betalt såklart.

Jag skakar på huvudet och avböjer samt förklarar att biljetten är gratis.

Hon blir rent överväldigad och tackar gång på gång, ungefär som att jag skulle ha gett henne en stor och dyrbar gåva.

Vi säger hejdå och jag hoppar in i bilen och småputtrar i väg.
Vid utfarten av parkeringen stöter jag så på kvinnan igen.
Hon skrattar, vinkar och ler så stort att jag börjar skratta högt för mig själv därinne i bilen.

Tänk att så lite kan göra så mycket.
Hon blev glad och jag blev glad och sedan i vår tur sprider vi vidare den känslan.
Ringar på vattnet.


Så ligger man i tandläkarstolen och tandläkaren gräver, pillar och fixar och på radion, som så hemtrevligt står på, hör man en stämma ljuda - Ernst.
Jag kommer inte undan. :-)

Så jag vill passa på att förtydliga.
Jag gillar olika, olika är bra och jag hyser den största respekt för alla som gillar olika som till exempel Ernst.
Det är kalas att vi alla inte gillar samma saker eller beter oss likadant, för hu vad tråkigt det skulle bli då.
Erkännas ska också göras att jag kollade på hans program när han började göra tv på svt och faktiskt så har jag till och med varit på en föreläsning med honom för många år sedan.

Men, jag kan ändå inte få undan den där känslan av att det är nåt ....
Och kanske lite för mycket av allt, mys, mys, brummande humlor, talande tegel och nakna fötter.......

Åh, vad det blev att klia nu då.