Känner hur blodet rinner till

 

Och andningen ökar.

Det rycker och pirrar i kroppen och stickningarna går ända ut i fingrarna.

 

Andningen återgår till det normala och jag kan återigen kontrollera min kropp och dess rörelser.

Varm pirrig och glad böjer jag mig så lätt fram och

plockar en påse full med vackra snöbär.

 

Ja jäklars vad kreativiteten kan drabba en plötsligt och med full kraft.

 

 

Kommer hem efter vår långtur i naturen och häller ut vad jag plockat med hem och det blev inte bara en utan flera (bajs)påsar.

 

Nu ska här göras en höstkrans till ytterdörren.

 

Plockar fram happy pack och ett par gamla tidningar.

Tidningarna fuktar jag och formar till den storlek jag vill ha på min krans.

 

Packar in tidningskransen i plasten och tightar till.

Tar fram bindgarn, mycket bindgarn då det går en massa.

 

Då är det bara att börja klä och kreera.

 

Lönnlöv, snöbär, nypon, tallkottar........

 

Och lite till.

Skaparlusten vet inga gränser.

 

Måste stoppa nån gång, så nu får det vara nog.

 

Less is more!? - Never heard of.

 

 

Bara att byta löv och vad man nu vill, knyta lite röda band och sen har man sig en julekrans.

Typ.

 

Men hallooooo.
Matte, det ligger faktiskt en massa natur kvar här.


Sant, men det tar jag en annan dag.
Nu är pirret över.

Kramelikram, tack för besöket och välkommen åter.