Åkej då då

Texas, du får väl bestämma då, var vi ska gå på promewalk i dag.

Och bestämt drog han oss, sin son å sin människa framåt genom terrängen.

In i skogen begav vi oss.

Vi drogs över stock och sten.

Samt några kilometer landsväg.

Sammantaget blev det nästen en "matterunda", felade nån kilometer.

På det stora hela en helt okey prommis, han kan han min hundunge.

Men nästa runda är min.

Lånad från fb

Så kom jag hem i går kväll efter att ha varit på filmklubben och sett den Mexikanska filmen Smärtgränsen. 

Smärta, ja det är bara förnamnet.
Natten gick i mardrömmens tecken och jag har knappt hämtat mig ännu.
Har hittills inte ångrat en endaste film, men denna. . . .
Ja, jag ångrar den inte så, för den var fantastiskt välgjord och skådisarna var suveräna samt att ämnet är såååå himla viktigt.
Men, sååå jefla sautans jobbig att se.
Var på väg ut ur salongen flera gånger, men jag tvingade mig kvar.

Sånt här pågår kring oss.
Vi får aldrig glömma det och inte glömma att alla människor kan förvandlas och begå onda handlingar.
Gängpåverkan kan vara livsfarligt.

Vet inte om jag vill rekommendera den, men jag känner att jag måste göra det.
Se den.