I kapp

I alla fall hjälpligt.

Ja jösses vad den tar på krafterna - våren.

Kom ju så plötsligt.

I och för sig så hade vi liksom ingen vinter att tala om så övergången har inte varit sådär märkbar.

Vårvinter, vintervår.

Fattade inte riktigt vad det var med mig.

Så oerhört svårt trött och det inte bara i kropp och knopp, nä även i själen.

Så tungt så tungt.

Trött men kan inte sova.

Borde fattat, men.

Ja.

Vårtrötthet och pollentrött.

Jajamen.

Nu har jag hajjat och gillat läget och pillar i mig antihistaminkarameller.

Nu är jag i kapp och det vänder.

TJOHO

Fort det går alltså.

Fiskarna i dammen vaknar.

Humlorna likaså, fast inte i dammen såklart.

Vi sätter oss på altanen och tar en kopp.

Texas han får såna vårkänslor att han vill blåsa såpbubblor.

Men då ingen människa var behjälplig försöker han öppna burken själv.

Går sådär.

Men man kan inte annat än beundra entusiasmen och den goda viljan.

En av hans människor förbarmar sig då över honom, öppnar burken och blåser bubblor.

Jäklars så kul det är tycker farbror Texas och smäcker bubbla efter bubbla.

 Kolla in min buske.

Nyfriserad och kan nu möta våren.

Nya (nya å nya, har inte ens haft gamla) inlägg har min sjukgymnast gjort åt mig.

Åker i promewalkskorna och nu rackarns hoppas jag ryggen ska jubla av glädje istället för att göra ont.

Går och går och går.

Också var den dagen slut.

Så blev det en liten toabukett av de blommor som blev över, läs -  hon råkade ta sönder, vid bukettbinderiet.

Ska ju vara fint både här och där.

Tjingelingen på er alla och tack för besöket.

Kramelikram