Är väl lite av en självplågare som frivilligt avstår en av de saker jag riktigt tokälskar - bröd.
Knäckebröd, surdegsbröd, danskt rågbröd, foccacia, sivans limpa, finn crisp, hembakt tunnbröd, kavring, briocher, name it, älskar vilket som högt och fullt.
Men, under min kickstart valde jag alltså att avstå under några veckor.
Gick väl bra, men det var faen inte roligt.
Så folks, till frulle i morse fick den mesiga havregröten (altså inte mesig så, utan utan crunschmesig om ni hajar) maka på sig till förmån för en mumsig och krispig knäckemacka med två skinkskivor (mmm två stycken minsann, en slår på stort ibland) och plenty färska gurkskivor.
Åhh, vilket jefla halleluja moment alltså.
Smulorna yrde runt munnen och landade på såväl bröst som bord när jag tugga och tugga och en och annan suck av välbehag undslapp när jag sörplade i mig det svarta heta kaffet till min goa, goa macka.
Underbart.
Glad kunde jag sedan ta itu med tisdagen och ge mig ut i regnet, för med en sån bra start på dagen kunde inte ens vädret ta ned humöret.
Hej då och tack för idag.
Du har varit en jättebra lärare, jag har lärt mig massor.
Sa hon den tonåriga praoeleven som jag hade hos mig i köket på det lilla kafeét med de gamla anorna idag.
Sen susade hon iväg och jag stod kvar och kände mig .... ja kanonglad.
Det är de små tingen som räknas.
Kramelikram på er kära allehopa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar