Nämen

 

Hej, sa jag med ganska långt ansikte och förvånad uppsyn.

Oväntat och synnerligen kärt besök i går kväll.

På väg söderöver å arbetets vägnar passerandes vår lilla stad, stannade till och sa tjingeling, ja det gjorde våra kära Stockholmare.

Jane och Tomas.

Blev så paff och glad att jag glömde fota, men jag kan lova att dom var lika skitsnygga som vanligt.

 

Vad jag däremot har foto på är snyggväskan jag glömt att jag har i min ägo och som Jane och jag har likadana av. 

Hon hade alltså sin med sig i går och det var då jag mindes min.

Köpte dom samtidigt i Grekland för nåt år sedan då vi var hos Harriett med familj på ett kalastrevligt och fint dop.

Gammalt blir som nytt alltså (fast nu var ju inte min direkt gammal så, den hade tom tagsen kvar.)

Men nu ska den användas vill jag lova.

Å visst är den fin gott folk?

 

 

Å dagen har varit blåsig och bra.

Lite halvknöligt att cykla till och från jobbet med, fortfarande, träningsvärkande ben i motvind men det är väl sånt som man kan kalla ett fett i-landsproblem.

Finns dom som vare sig har cykel eller ben.

 

Nu ska jag chocka min kropp som trodde den skulle få en kväll i vila.

Icke.

På med träningspaltorna för nu ska här kvällstränas och inte vad som helst.

Nä, som om det inte skulle vara nog för i dag.

Ett cykelpass, följt av överkroppsträning.

Vojne vojne

Inte redig på en fläck, änna.