Olivoljan

Vi har i flera års tid blivit bortskämda med "egenimporterad" kanongod olivolja direkt från olivlundarna i Spanska Jaen där vi har goda vänner boendes.

 

En gång om året fick vi så en dunk om fem liter som brukade räcka alldeles utmärkt till nästa leverans året därpå.

 

Så hände det sig att pappan i huset började jobba i USA och skulle kanske inte komma så ofta till sverige som tidigare.

Alltså skulle våra oljeleveranser bli högst osäkra vad gäller kontinuitet.

 

Men så i våras skulle det jobbmötas i Göteborg och vår svensk/spanske vän skulle efter att ha varit hemma i Spanien fara via Svedala västeröver.

 

Så bra tänker man ju då, nu kan vi få hem

olja

 

Snälla kompisen lovar självklart att ta med en årsförbrukning åt oss.

Införskaffar och ställer i boa och "semestrar" så vidare därhemma i det vackra soliga spanien.

 

Dagen för avresan till gbg kommer så och nästan som vanligt när man ska ut och resa så får man ge sig av i gryningen (varför är det nästan alltid så förresten, att alla flyg går i ottan?).

Taxin är beställd och väskan packad, oljan står väl emballerad i bon, bara att fara då.

Om inte.

Dörren in till min olja gått i

baklås

 

Nej, det är inte sant....

 

Jo det var sant.

Blev ingen olja för oss.

 

Hela våren och sommaren samt en bit in på hösten har vi alltså varit tvugna att använda "fulolja".

Nu kan man ju inte klassa det som ett problem, men i alla fall.

Ja ni vet.

 

Så gott folk, for maken över till Houston Texas för en jobbarvecka och där finns ju då vår svensk/spanjor redan då han jobbar där stadigvarande och just pga det (jobbandet alltså) hade hans hustru farit över för att vara där ett tag.

Hon visste att maken skulle komma och att dom skulle hinna träffas och att jag älskar oljan och ....

Ja, himmel blir så exalterad så.

Tror ni hajjar.

Fick en dunk.

 

Glad är vad jag är.

 

Atlantrullad olja gånger två.

 

Jo, jag tackar jag.