Fredag i London

Efter en god natts sömn så begav vi oss, pigga och glada, ut i storstadspulsen. Vårt hotell låg på bekvämt promenadavstånd från Victoria station och efter en rask och uppfriskande prommis dit så satt vi strax på tuben med destination South Kensington.

Målet var Naturhistoriska som vi beslutat oss att starta med och sen improvisera resten av dagen.

Imponerande byggnad.

Inne på museét, som för övrigt var kanonstort, fanns det en massa intressant att titta på och då inte bara föremål utan också själva byggnaden som var inte bara stor utan också väldigt vacker.



Det fanns skelett.

Mereoriter



En massa ädla stenar kunde man också beskåda och då bland annat denna förnämliga snusdosa helt i guld och prydd med diamanter. Den var en gåva till någon (som jag skamligt nog glömt vem det var) från Tsar Nikolaj.

 Och över allt detta vakade Farbror Darwin.



Efter fem-sex timmar började vi bli nöjda. Vi hade ingalunda hunnit se allt men intrycken och walkande hade gjort oss lite möra så vi kände att det fick räcka med museér för i dag. Tog så tuben och for in mot Piccadilly där vi softade en stund i solen och tog det lugnt.

Struparna började dock skrika så vi letade ganska snart upp ett för ändamålet lämpligt etablissemang.

Otörstiga och med ny energi så kläckte då Lisa den synnerligen goda ideén att vi skulle bränna ner till floden och ta oss en tur med London Eye då det var en näst intill perfekt förkväll för detta. Sagt och gjort. Ut på gatan och hejda två taxis, jo det fick det bli man måste ju testa åka det med.

For så genom ett fredagsrusigt soligt London med idel glada afterworkande människor ståendes utanför pubarna sippandes på sina lagers.

Utsikten från hjulet var fantastisk, häftigt att se stan med alla dess landmärken litegrann från ovan.
Man fattar lite bättre hur stort London är "dänna uppa".

Efter turen blev det promenad tillbaka över London Bridge. Stannade en liten stund och lyssnade på en säckpipsspelande skotte, vilket inte var gratis, nä ett pund ville han ha. Och inte blåste det heller.......

Ner i underjorden och tubåkning igen.
Nu var vi hungriga och indiskt ville vi ha. Kosan styrdes några stationer förbi vår hemstation Victoria, där vi klev av och hittade vårt hak. En pytteliten indisk restaurang, men tack och lov stor nog för oss åtta.

Barnsligt förtjust i papadums som jag är så är man nästan mätt när maten kommer in, vilket är ett stort misstag för himmel vad mat vi fick. Alla beställde vad man ville ha, sen kommer det nån bonusskål och lite ditt och lite datt. Och allt sköljdes ned med den, för mig nya bekantskapen, Cobra.
Jodå, den smakade alldeles utmärkt.

Mätta, belåtna, nöjda, glada och ganska trötta blev det så tuben tillbaka hemöver. Kvällen må ha varit hyfsat ung, men det fick räcka för i dag. Sängen hägrade, trots att den inte var nåt under av bekvämlighet.

I morgon är det lördag........

Och då hörs vi

Kramelikram