Ont i ryggen och allmänt stel, så har status varit några dagar.
Men, nu feberfri och frisk som en nötskrika (bortsett från en något snuvig lång näsa då) var det dags att fara inom gymmet och bevista ett av mina pass.
Och, jag vet inte om det är inbillning eller ej men, faktum är att efter ett enda pass så känns kroppen bra mycket bättre, mindre värk och stelhet och mjukare överlag.
Sen ska vi inte tala om hur själen mår sen.
Tralalalalatralala.
Stark som en oxe igen, kom an snön nu är jag laddad.
Ingen bänkskiva ännu :-( , men det hade jag iofs inte väntat mig heller, så det så.
Stakar och stjärnor framplockade, men icke tända.
Näha, för det är riktigt förbjudet i min värld, absolut tidigast fredagen före advent då får man tända tycker jag.
Fast, ve och fasa, jag har sett flera hus som redan i helgen hade både satt upp och tänt sina adventsbelysningar.
Styggelse va....
Nä, var och en gör väl som den vill och mår bra av (men riktigt, riktigt ok är det inte eller hur?).
Nu folks, ska jag röra i hop en pepparkaksdeg så den finns redo om lusten skulle falla på såhär inför första advent.
Tjingelingen so long
Håller HELT med. Att mina syrianska grannar tjyvstartar har jag lite lite överseende med men att vanligt rejält folk som borde ha fått traditionerna med sig i modersmjölken redan plockat fram tomtar!!! (Som ju inte hör till advent utan jul om du frågar mig) är ju UPPRÖRANDE! Phu, får nästan tryck i bröstet och röda flammor på halsen.
SvaraRadera