Det går fort när man har roligt

I dag för 19 år sedan blev vi man och hustru, Micke och jag.
Och vad tog åren vägen?

Firar vi då?
Svar nej.
Vi gör som vi brukar göra. Är på varsitt håll.

Har visat sig vara ett koncept som funkar det här med att ses mindre ofta. Säger bara nitton gifta år och 22 som par...... Och än funkar det fint.

Lite kuriosa apropå separationsliv: Tre dagar efter att vi gift oss for jag ut på jobb i 3 månader och då var Micke också i väg, så vi träffades till påsk. Vojne, vojne.

Men till helgen ska vi nog kunna pilla i oss ett varsitt (eller ett par) glas champagne.

Den årliga provningen av brudklänningen är också avklarad. Den passar fortfarande och då är jag nöjd. Mitt, kanske något annorlunda, sätt att hålla koll på formen. Gör så en gång om året och passar den inte blir det vatten och bröd ett tag, passar den fortsätter jag leva gott.
Sån är jag.

Nåt som är roligt men tyvärr har gått något långsammare är min målning av lister.
Färgen jag använder torkar så förtvivlat långsamt så jag kommer ingenstans känns det som. Har massa list kvar och inte så mycket utrymme att vara på. Måste få dom torra innan jag kan storera dom tills det är dags för uppsättning.
Ett i- landsproblem såklart, men jag är ivrig och vill fortsätta med städning och sen inplock och möblering av rummet.

Nåväl, bara att hia sig och gilla läget. Nåt jag har lite svårt för, vill gärna bli klar inte nu, men NU.

Kanonväder fick vi i dag, så när jag inte kunde måla drog pojkarna och jag oss ut i naturen och insöp den underbara höstdag som det blev efter en kall morgon.

Sol, sol och så vackert att det gör ont. Färgerna sprakar och ja, finns inte ord för det hela.
Årstidsväxlingar i love it, skulle inte kunna vara utan dom.

Nu ska junior och jag göra oss en halloweenpumpa som ska belysa gården i höstmörkret.

Kramelikram och adios för nu.