Stoppade lurarna i öronen

Vände ansiktet upp mot den klarblå himlen, blundade och lät solens strålar smeka kinderna.

Ur lurarna strömmade Elvis ljuva stämma och jag började sjunga med i Good Luck Charm, ökade så takten och var snart uppe i joggingtempo.

Det här kommer att bli nice, tänkte jag.

Men se det blev det inte, blev ett litet helvete. Väck och slut kan man sammanfatta rundan.
Nåt elände är det med mig, kunde inte ens med all min tjurighet klara att springa runt. Blev en woggingtur som när jag började öva löpning, mest walk och mingre jogg.

Fick i alla fall en något rask promenad, alltid något som han sa gubben som...........

Naivt av mig, kan jag tycka så här efteråt, att ge sig ut och tro det ska gå finemang.

Har haft nåt styggt i kroppen ett par dagar och barnen är inte heller på topp. Vi är varken friska eller sjuka, bara sådär tråkigt nedsatta. Trötta, med lite snuva, hosta, halsont och lätt huvudvärk.

Det var den måndan det.

Har nu varit på apoteket och bunkrat upp med nezeril, panodil och noskapin så nu ska vi väl kunna mota "den onde" i grind. För sjuka det vill vi inte bli.

Satsar på morgondagen istället, nu förklarar jag denna dag över.

En panodil, en pläd och en kopp lakritste sen bums i säng och sova bort skiten.

Kramelikram på er och som Cicero sa "Andens sjukdomar är mer förödande än kroppens".

Det var en klok karl den där Marcus Tullius Cicero.