Äntligen

Första februari och den sista vintermånaden, förhoppningsvis.

En dag då den stora tröttheten slog till med buller och bång.
Kanske vårtrött?
Eller också är det mentalt.

För jestanes så skönt.
Han -maken, myten, legenden, fadern, husse - alltså Micke kommer så änligen hem ikväll.

Lite brassevibbar, så här i töväder och slask, fick vi pojkarna och jag när vi stack till biltvätten och vaskade av bilen inför den annalkande besiktningen.

Jamen, längtar man efter sol och värme eller!?

Nu snart hämta maken så det blir over and out för nu.
Kramelikram so long.