Den gemensamma nämnaren är, förutom de mörka dressmanbyxorna och en fruktansvärt rentvättad bil, headsetet som sitter som gjutet på örat.
Han lyfter handen i en Jerry Williams liknande rörelse och kupar handen över örat. Men just som man tror att han ska dra i gång I can jive så hör man honom säga.
- Ja hallå. Dålig mottagning här. Jag sitter lite tjockt till du, men jag kommer så snart det lättar.
Låter väl mer spännande än att säga att man står i kön på Ica.
Ler lite i mjugg och vänder mig bort innan det brister och jag riskerar att börja skratta.
Nu vill jag tydliggöra att jag brukar inte ha för vana att skratta åt mina medmänniskor, möjligen med, men inte åt (ja ok, har hänt).
Just den här företeelsen har jag dock lite svårt att inte le åt.
Alla pojkar vill väl leka hemlig agent och vad är då lämpligast om inte med ett headseat, så blir man som vilken FBI, CIA eller Säpo agent som helst, och det i vuxen ålder.
Så visst är det ganska gulligt så säg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar