Krig

Nu jäklars är det krig på grönalund, krig mot bladlus. Säger än en gång som Stefan Sauk, "är man nån gång glad så kan man ge sig fan på att det börjar regna". Och regnet i detta fallet är då dessa äckliga små kryp som ger sig på mina växter.

Vaknade i gryningen glad som en lärka, solen sken och temperaturen låg på en behaglig nivå trots den tidiga timmen. Hade en massa planerat för dagen och såg fram emot att ta itu med den.

Skuttade efter nån timme ned till mitt växthus för att kolla läget och småfixa lite. Hm, en del av tomaterna hade växt knackigt en tid. Ja, faktiskt nästan stått stilla, medan andra frodades normalt. Men nu såg dom liksom ledsna ut. Såg då nått på krukkanten på en av plantorna, en grön liten filur som ilade fram. Aha, Sherlock vaknar i mig. Söka,titta, kolla ja mycket riktigt det finns en del lus därinne.

Fy, så ledsen jag blir. Men det är bara att bita ihop och plocka fram mördarinstinkten. Letar och klämmer bladlus i gott och väl en timme. Under tiden försöker jag komma fram till vad dom kommer ifrån. Och då, heureka, rosorna för bövelen. Rosor får ju väldigt lätt lusangrepp och jag har haft mina i växthuset en period då det var kalla nätter och dom fortfarande inte vuxit till sig.

Så måste det vara tänker jag. Går ut och kollar läget med dom och ja redan på håll och utan att kolla bladen kan jag ana att min misstanke stämmer. Myror, kanonmånga myror och det är ett tecken då dom gillar att mjölka lus. Mycket riktigt rosorna är angripna. Klämma lite här också då, sedan in och blanda såpvatten och börja spruta på alla växter.

Och på den vägen har dagen gått. Men upp ger jag inte, dom ska nog få dom små äcklen. Tomaterna bara måste ta sig, annars blir jag så ledsen, har hållit på med dom sedan feb/mars så det skulle inte alls vara skoj om jag inte kan få nån skörd. Buh, snyft, gråt, hulk.

Men det duger inte att hänga läpp, världsliga ting. Ja såklart tråkigt, men som sagt, en match ska dom få, man muckar inte med mig......

Efter min lusdag så var jag både frustrerad och förbannad så det fick bli en 45 minuters power walk i kuperad terräng, bara för att pinas lite. Och tänk det gjorde susen. Kom hem så himla mycket gladare, är väl dom där berömda endorfinerna som fixar det.

Nu laddning inför fortsatt krig i morgon och då ska myrorna få sig en omgång dom med, fast inte med såpa utan med ättika.

Ha det gott och njut av dessa fantastiska försommarkvällar som är just nu "i denna ljuva sommartid, gå ut min själ och gläd dig vid,.. osv".

Over and out hörs snart igen. Kram

Dagens ?: Den här gynnaren satt på vårt trappräcke i dag. Men vad är det egentligen? Tycker den påminner lite om en ekoxe, men jag vet inte, är ingen entomolog eller ens intresserad av kryp.