Tog bilen i dag och for 9 mil uppat kusten till fyren sao Vicente, vardens ande, som det ocksa kallas for.
Sa himla maktigt och vackert. Tyvarr var det inte det ultimata vadret, massa "havsrok" sa sikten var inte den basta. Men det var kanon i alla fall att sta dar i den kraftiga vinden och blicka ut over atlanten och de enorma klipporna.
Man blir lite tagen och odmjuk over naturen ma jag saga. Kandes mycket bra att antligen fatt visa barnen detta. Verkligen ett fint minne att stoppa undan och ta fram i framtiden.
35 grader varmt var det anda till vi kom fram, dar sjonk temperaturen 10 grader pga atlanten och dess inverkan, lite markligt, men haftigt.
For sedan vidare soderover igen och just pga varmen sa gjorde vi nagra stopp och traskade ner till rent paradisliknande strander med stora tvara klippor runt. Som en sagolagun. Rackarns vad snyggt alltsa. Vi bara gick och suckade av hanforelse, sprattade med tarna i sanden och njot.
Nasta stopp var ocksa sa kanonvackert. Stupade rakt ned och klippor aven har. Ny stannade vi en stund och badade och solade, vilket var ganska behovligt i varmen.
Nu ganska slaka och trotta efter en bra dag. Ska laga middag hemma i lagenheten i kvall, kanner oss nojda med utflykter for stunden.
Bara tva hela dagar kvar, buh, vad fort tiden gar. Skulle nog kunnat sta ut med nagra dagar till. Men vara killar vantar pa oss och vi langtar alla efter dom ocksa heter det ju att man ska ge upp nar det ar som bast. Men en sak ar for sure, jag gillar det har landet, kommer garna tillbaka igen.
Varma kramar och ha det gott.
Dagens Ljud: Atlantvagorna som slar och vaggar en till ro. Sa skont, en riktig kontemplativ stund blir det att ligga och lura pa en mjuk sandstrand med atlanten kluckande vid fotterna och dom maktiga klipporna breder ut sig runtomkring. En lisa for sjalen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar