Ett nödvändigt ont

Det är att veckohandla. Och när man ser ljuset i tunneln och äntligen är klar, travar mot kassan och ska checka ut, ja då blir det väl en avstämning.
Upp med allt och göra om....
Fy bubblan.

Men det är bara att gilla läget för inte vill jag att min familj ska hungra och törsta, ohh nej.
Och dessutom är min aversion mot handling ett riktigt praktexempel på att man är en riktigt bortskämd människa som har problem av modell i-land.
Nu håller jag snattran om såna trivialiteter.

Å sola ho skiner inte i dag, men vad gör det när det är fredag och framåt aftonen ska jag hämta hem maken vid tåget som kommer från huvudstaden där han varit på möten.

Sen blir det att smörja kråset som brukligt om fredagsaftonen. Lammkotletter med rostade rotsaker och potatis samt en rödvinssås, mums.


Också några visdomsord.

   

Med åren ökar vi kvinnor i vikt på grund av
att vi tar emot så mycket information och visdom.
Till slut är huvudet fullt, och då tar resten av kroppen över.
Vi är inte tjocka och feta; vi är enormt kultiverade, utbildade och glada.
Så, med start i dag:
När jag tittar i spegeln och ser min stora röv, säger jag bara:
Herrejisses så smart jag är!

Eller hur?