Äntligen Hemma

Som vi längtat efter honom, Texas.

Så himla tomt och konstigt med bara en hund hemma. Tyson, han har också längtat.
Ja, för hundar kan längta så det så. Han har pipit och klättrat upp i hallfönstret och spanat efter pappa. När jag varit i väg och kom hem så sprang han omedelbart ut och sökte av bilen, så jag inte hade råkat gömma/glömma honom där inne.

Men nu äntligen är dom tillsammans igen och vi kan sluta gå att längta och trängta.

Och hur gick det då?

Ja, han har varit "intim" med henne, flera gånger. Fast med några små orosmoment att dom inte hängde ihop så länge. Nu kan vi bara vänta, hålla tummarna och hoppas att det blir små söta valpar.

Fatta vilket gott hundliv. Få en löptik framför nosen inte en utan flera gånger. Sen lite god mat, vila och en runda till med tiken och en stunds vila på det då. Sen får man skjuts hem också, tvärs över landet. Jo, man tackar.
Santa Maria, "det ska va gött att leva" eller ...... Och gott har dom det killarna, fast mest farsan denna gången.

Själv är jag inte så på hugget i dag. Var och lämnade blod i morse och blir alltid lite hängig, frusen och trött första dygnet. Men i morgon vänder det och jag blir superduper pigg, det vet jag sen gammalt.
Syrran på blod tog trycket på mig idag och det har gått upp. Hade i dag 100/60, kanon då jag brukar ligga under hundra annars. 90/50-60 är det vanliga, kanske motionens förtjänst?

Nu ska jag strax ut i regnet, blåsten och rusket för att hämta hem sonen från scouterna. Men sen rackarns blir det mysbyxa på och kura under pläden, med en kvällsbrasa sprakandes i bakgrunden och en kopp av nåt varmt inom räckhåll.
Mysigt.


Kramelikram