Flashbacksväder

I dag för precis 25 år sedan mönstrade jag på min första båt i lika ruskigt och blåsigt väder som vi har i dag.

Vädret var så kasst så båten kunde inte gå till kaj utan vi fick åka lotsbåt ut på redden. Provianten vi hade med oss i lotsbåten for både högt och lågt, precis som jag.
Kände sjösjukan och dubierna komma smygande.
Vad har jag gett mig in i ? minns jag att jag tänkte.
Men då, liksom nu, var jag en tjurig jäkel och gav mig fan på att klara det. Lite sjösjuka och rullande båtar ska inte stoppa mig.
Har jag tagit mig från skogen till kusten och havet så ska jag banne mig mönstra på också.
Efter en i mitt tycke dramatisk ombordstigning, klättra på en repstege i stormigt hav många meter upp, blev jag så äntligen påmönstrad.


Min kära lilla båt M/T Coppelia.


Sen var jag fast, sju underbara år blev det till sjöss och det kan jag till stor del tacka "min" kock som mönstrade på tillsammans med mig den där ruggiga kvällen för 25 år sedan.
German slussade in mig i yrket och jag fick lära mig ofantligt mycket av honom. Att han dessutom blev något av en extrapappa som jag kunde ty mig till det gjorde inte saken sämre.

Fattar knappt att det är så många år sen, men så är det. Känns som i går och jag kan återkalla minnena på nolltid, vilket jag gör lite nu och då.
Alla människor, platser och båtar, många minnen blir det......