Mörkt och dammigt

Den första novemberdagen har varit riktigt ruggig. Inte kallt eller så, men riktigt murrigt hela dagen. Dammigt  (sonen sa alltid att det såg dammigt ut när det var dimma när han var liten)och mörkt hela dagen.
Lite halvjobbigt att det blir mörkt så snart på eftermiddagen, har inte riktigt vant mig ännu.

Damm av annat slag har jag också brottats med. En generalrensning i en garderob med gamla leksaker som nu är bra mycket rymligare.
Bord är också beställt så till helgen ska sonen och jag på barnloppis och sälja av alla gamla pryttlar. Och får han sålt sina gamla grejer har han redan planerat ett inköp av ett nytt dataspel.

Räfsat upp en promille av alla miljoner löv, fyllde en trädgårdstunna, men det syns knappt att jag varit på ´t. Ett sånt där evighetsjobb känns det som och sen kom skymningen.......

Skulle gett mig av upp på slingan för lite motion, men det sprack, för mörkt. Lamporna där uppe är inte vad dom borde vara, ur funktion.

Dottern och jag tog oss så en skön och stärkande kvällspromenad med vovvsen, travade runt en timme och snickesnackade, löste världsproblem och mer triviala saker.

William, han ger sig inte, han och kompisarna spökar vidare. Har klätt ut sig och är ute i grannskapet och busar. Väntar mig snart ett besök av gastar och demoner så det blir till att gräva fram några kolor att muta dom med.

Nu ska vi, min lilla gullvippa och jag, ta oss varsin kopp te av den nya sorten vi köpte i England, ett kryddigt höstte, passar finemang en kväll som denna.

Tjingeling för nu.