måndag 22 november 2010

Ingen sol i sikte

Bara regn, regn och ännu mera regn. Gummistövlar på hela dagen.

Hur jag än funderar och funderar får jag inte ihop tre bra saker med dagen.

Men är det måndag så är det, lika bra att köra en äkta sådan när den ändå är här.

Har i alla fall fått vaskat ur lite skåp och handdiskat en förfärlig massa kristallglas, närmare bestämt 7 dussin. Ja, det är sant. Helt sjukt egentligen, har glas så jag skulle kunna öppna en mindre restaurang.
Samlade rätt hårt en period och fick ihop ett skapligt gäng av olika märken och modeller.
Tycker fortfarande det är kul med glas, men är inte lika svår på att handla dessa. Kanske lite tur för det börjar bli ont om plats i skåpen.

Putsat fönster inför advent har också blivit gjort i dag, vilket känns mycket skönt att ha avklarat. Nu är det bara det roliga kvar - att ställa ut alla stakar och hänga upp julgardiner.

Och Mickes besök i USA verkar bli låångt, hur långt, ja det står skrivet i stjärnorna. Men reparationerna på båten kommer att bli mer omfattande än nån hade räknat med.

Alltså skiter dig sig med adventsmys på grönalund i år och inga större glöggpartyn eller Lisebergsbesök blir det för den delen heller.

Ja, fatta att det är mungipor nedåt i dag, denna regniga och ruggiga novembermåndag nådens år 2010.
Nåt lite kul i alla fall:
Följande ska vara sant sägs det. Hur det är med det, det vet jag inte.
Kanske inte hade varit så svårt att läsa juridik i alla fall. Hade mina funderingar en period i min ungdom, men la ner det projektet.
Nu, om följande är sant, så kan man förmodar jag få advokatlicensen även med flingpaketet........

Advokaten: Doktor, innan ni påbörjade obduktionen, kollade ni om den döde hade någon puls?
Vittnet: Nej.
Advokaten: Kollade ni blodtrycket?
Vittnet: Nej.
Advokaten: Kollade ni om den döde andades?
Vittnet: Nej.
Advokaten: Så det kan alltså ha varit så att patienten var vid liv när ni påbörjade obduktionen?
Vittnet: Nej.
Advokaten: Hur kan ni vara så säker, doktorn?
Vittnet: För att patientens hjärna låg i en glasburk på bordet bredvid.
Advokaten: Jag förstår, men kan det inte ha funnits en chans att patienten fortfarande var vid liv?
Vittnet: Jo, det kan tänkas att patienten var vid liv... och jobbade som advokat.


Ett litet leende på läppen nu.

Lite kvällskaffe, mycket handcreme och en god natts sömn, sen är man fit for fight igen.

Blir nog en bra dag i morgon, kan bara gå uppåt.

Tjingeling och kramelikram

2 kommentarer:

  1. Det där med glas.......Jag tycker det är jättekul, däremot inte att diska dem, men det behövs!! Nu fick jag en tankeställare att det är inte gjort sen jag flyttade till Kista. Dags att göra det alltså!!!´Tack för påminnelsen ;-)
    Kram
    Eva

    SvaraRadera
  2. Ja, kul med glas men mindre kul att diska dom - agree.
    Kul att du gillade gurkan.

    Kram

    SvaraRadera