Utskällda

Gossarna Gårdis tar för sig minsann.
Alla som kommer in på vår gård blir totalt ut och nedskällda av våra små gryn. Ingen går "säker" såväl vänner, släkt som okända får sin släng av skällsleven.

Nu lugnar dom sig tämligen omgående när det är nån dom känner sen gammalt om bara vederbörande tar det lugnt och hälsar på dom.

Okända däremot ligger sämre till.
Taskigt läge var det således för den stackars sotarn som var här i dag. Utskälld är bara förnamnet. Att han var svartklädd och bar på konstiga saker gjorde ju inte saken bättre.

Efter en stund fick jag dom lugna och "murre" kunde slutföra sitt jobb. Hundarna var dock skeptiska och gick och vaktade, tog sig en runda in i sotarbilen också, bara för att kolla att det inte fanns fler såna där där inne.

Nu fanns det bara en och han gjorde sitt jobb, gav oss grönt ljus att elda och for vidare mot nya läbbiga kreatur och folk.

Vi hundägare ska vara disciplinerade, sociala och utåtriktade enligt en undersökning och det är väl inte så konstigt, så mycket folk man får stå och ursäkta sig inför pga sina hundars skällande.

Nu är det inte bara i skällfrågor man träffar folk som hundmänniska såklart, nej det är en massa andra möten också. Och majoriteten av dom är mycket positiva. Så, ja kan nog hålla med lite. Hundägare kanske inte är utåtriktade initialt, men man blir med tiden.

Kossorna blir också utskällda. Dom är, typ på Texas gård ju.

Nu känner jag att jag har skalat mitt sista äpple på en mycket lång tid. Tog mig an ett stort gäng och skalade och skar, skalade och skar och till slut, trots den förbannade rönnbärsmalen, fick jag ihop nästan 2 kg mos. Puh, blir det nåt mer äppelskalande i höst så är det till nån enstaka äppelkaka, thats for sure.

Exakt tre dygn fick jag ha mina små fina pumpor ifred. Sen kom Tyson och gjorde processen kort.

Over and out och kram från en glömsk Sussie som missade ett möte i kväll, stod och passerade äpplen då.................Men, what the heck, kommer fler möten så det är inget jag hänger läpp för.