fredag 17 september 2010

Mattiga

När barnen är stora och inte längre mammiga, ja då har man två hundar som är mattiga istället.

Satt i hallen och knöt på mig mina joggingpjuck, hundarna låg och dåsade på övervåningen. Med normal samtalston säger jag till Micke, som sitter och arbetar vid computorn i köket, jag drar upp en sväng på spåret.

Dunk, dunk, dunk, så kommer dom nedskuttande för trappan mina pojkar, stannar halvvägs och tittar på mig med sina vackra bruna ögon. Ser direkt vad ögonen säger.
- Men matte, inte kan du gå utan oss.

Men det kunde hon. Drog iväg och körde mitt pass (som gick allright). Väl hemma, in i duschen.

Och på utsidan sitter mina små mattiga killar och krafsar på dörren och längtar efter matte. Har ju varit borta i nästan en timme och nu har jag mage och stänga in mig på badrummet också.

Dom stackrarna. Men nu är det snart kväller och då blir det både människo och hundmys för hela slanten.

Kommer att tänka på en röd gammal paroll såhär i valtider. "Alla ska med". Så får det bli också.

Bortskämda hundar? Svar Ja, men djur har också männskokänslor.

Ha en skön kväll och helg. Kram från en risottorörande (med mycket parmesan och vitvin i) Sussie.

2 kommentarer: