Fåfäng

Javisst är jag det. Fick nog av mitt gråa hår som lyste mot mig i spegeln, vad göra då då ? Jo kolla gömmorna och visst där fanns den, färgförpackningen som jag hade ett svagt minne av, fram och sätt i gång. Done. Nu är jag brunhårig som jag brukade vara innan mitt krig mot de grå drog igång. Visst kan det vara snyggt med lite gråa strån, men inte på mig. Känner mig inte hemma i grått och vantrivs nåt hemskt. Kanske en jakt på ungdom, vad vet jag, finns säkert någon förklaring på ett sånt här ytligt tillstånd. Annars tycker jag mig inte vara utseendefixerad, är väl så där lagom som de flesta i min ålder är. Man ska ju vara mogen och gilla sig själv till 110% när man passerat 40. Gör man det då? Jovars, om det inte vore för ovan nämnda grå, strimmor på benen, celluliter, bubblig mage, näsan (tack för den Kurt) som jag dessvärre inte kan bli bästis med och några små hårstrån här och där. Jag är inte ett dugg generad över dessa hårstrån utan snarare förbannad, fattar liksom inte benämningen "generande hårväxt". Generad blir man väl i någon lite dråplig/knasig situation!! Inte ska man gå och vara generad över nåt som finns, nä bli förbannad och bort med möget bara. Men till syvende och sist är det bara en själv som kan sätta ribban på hur/när man ska vara nöjd med sitt yttre. Det som är stort för mig kanske du inte märker ens och så är det för oss alla kan jag tro. Utsida och insida ska mötas för att man ska finna harmoni tror jag. Genast jag blev av med några grå kändes det faktiskt lite lättare, ett irritationsmoment mindre och det tycker jag inte man ska förringa. I kväll kommer jag alltså att somna något gladare än i går är kontentan. Fåfänga är inte bara av ondo.

Dagens lektioner: Gick mycket långsamt, tyvärr.