Succé

Ja, det blev en kanon utställning för oss dock efter en något fiaskoartad inledning av dagen. Jag är en obotlig tidsoptimist och hade räknat med en körtid till Växjö på stax över timmen, 10.5 mil. Vi startade kvart över sju i morse med att lämna valpen hos Lotta (snälla människa), var på väg halv 8. Vad jag hade glömt att ta i beräkningen var vägbyggena efter vägen som sinkade oss med en kvart, ok det kör jag in tänkte jag. Gillar att köra fort, men så fort som jag behövde köra för att hinna i tid, så fort går inte ens bilen. Vår ring skulle starta 9 också är det ju vet.koll och entrekö också. Shit, vi hinner inte i tid. Mycket riktigt när klockan slår 9 har vi 2 mil kvar. Ok, gör inget går ändå peppar vi oss, vi ska nog inte upp i ringen förrän ca tio tror vi då vi har startnr 19.

Växjöskylten dyker upp som en mycket efterlängtad hägring, yes snart där. Och vad händer nu då, jo kör vilse. Smålands för dagens snabbaste bilförare ligger inne med ytterligare en egenskap, saknar nämligen all form av lokalsinne. (Har faktiskt en gång i tiden lyckats att cykla vilse i min hemby). Hur svårt kan det va att hitta en stor arena som Tipshallen resonerade jag innan, jo det visade sig vara just det. Svårt. Stannade och frågade om vägen men hade inget flyt med det heller då vederbörande inte kunde ett ord svenska. Leta, leta leta hittar så bygget till slut. Släpper bilen bara där vi får plats också blir det till att löpa in i arenan.

Puh, vi hann nu ska vi bara hitta vår ring och den visar sig typiskt nog ligga allra längst in så det blir att springa genom hallen också. Väl framme bara stanna upp, andas och sondera terrängen när en kvinna knackar mig på axeln och säger - Ursäkta, du får lov att gå härifrån, det är förbjudet att beträda ringen. Ridå, men vad gör väl det, vi är där och vi hann. Mathilda får av sig jackan och hinner fästa nummerlapp, få fram utställningskopplet så är det dags: inrop.

Och nu kommer belöningen, dom får röd lapp och går vidare till nästa runda. Det har aldrig hänt oss tidigare vi har alltid åkt ut i första rundan och slutat som 2 or. William och jag jublar på sidan om, Mathilda tror jag är satt i chock för hon röjer inte med en min nån form av känsla där inne. Så kommer slutrundan och där slutar hon på tredje plats, blir alltså en sk 1:a med en 3:e placering. Wow vad vi är glada, detta att Texas får en etta betyder att han "stiger" lite i avelsgraderna. Nu är vi riktigt taggade att fortsätta och snart kan vi även både ta med och ställa ut Tyson också.

Dagens lugna: Stund blev när jag for till minneslunden för att tända lite ljus för "di döe". Är så vackert att vara där i allhelgonatid, njuta av tystnad och tala lite med alla kära som inte är med oss längre.